Hade besöksrekord igår. Hur kommer det sig? Jag menar hos mig.. Jag är i sanning förundrad. Och jättejätteglad. Tack alla ni som kommer hit och hälsar på.

Jag är på tacksamt humör idag. Det är så ibland, jag känner mig hyfsat pigg, har lite energi iaf, och så besöksrekord på det *torkar tåren i ögat*

Nog om det. Nu återgår vi till mig *flinar*

Jag är alldeles konfys gällande denna jäkla minipc. Vilken djungel. Finfina erbjudande som innebär 8500 kr efter 18 mån.. jo, tjena. Tack, men nej tack.

8,9 " eller 10". Jag vill ju helst ha en 10"-are förstås, men inte till vilket pris som helst.

Internetbutikerna är fulla av datorer, fast med skilda priser, lagerstatus, information.

Nu tänker vi lokalt. På Expert hade dom tre (jo, tre, vi är nästan i obygden) och dom hade bästa utbudet. En vit som jag direkt sågade för den får ju fläckar direkt, smutsiga fingrar ni vet.

Sen två svarta, en större och en mindre. Vi ska dit nu igen för att kolla. Vi skiter i abonnemanget. Det behövs ju inte nu, vi tar en dator och skiter i donglar och inbyggda 3G, orkar inte mer.

Innan jag fattar allt är dom helt omoderna *inser fakta*

Maken åker ju om två dar. Fatta. Två dar, och då blir det längsta tiden vi är ifrån varandra. Jag lär slarva kopiöst vad gäller maten, säkert kommer det en gotta över mina läppar och som lägger sig kring tredje bildäcket kring midjan.

Men attans vad energisk..*host* ..jag kommer vara. Jag känner det. Jag ska börja... med... att röja.. eller planera röjning kanske.

Gäller att inte gå ut för hårt.

Eller så går jag ut hårt och bara ökar.

Håller det öppet.

Gäller att inte stänga några dörrar.

Mmm, så får det bli!

Tjillevippen

...minidator. Vi har varit och beundrat de små liven men ännu inte tagit steget. Måste ju kolla själva surfkostnaderna också, lägga ihop allt och sen dra ifrån för att till slut komma fram till nästan inget.

Vi tänkte nästan iväg en sväng imorgon för att kolla läget i grannstaden, där är urvalet större och bättre chans till ett bra köp.

Vi lämnade ju in datorn idag. Tack för det, den skickas nu till Tyskland och raus bitte, den är tillbaka om en sisådär tre veckor. Det tackar vi för.

Ikväll åt vi på kina, biff med bambuskott och friterad kyckling utan glas. Mumsigt och satte sig lika mumsigt kring midjan men där sitter ju redan så mycket att det blir svårt att urskilja denna middagen ;)

Maken var och kollade läget vad gäller friskintyg för sjöbefäl, och han var fit for fight, halvdöv och halvblind dock tillräckligt för att få manövrera båten. Nej, skämt åsido så blev han godkänd.

Inget har jag fått gjort idag, förutom ränna på stan och uträtta inget. Däremot kom böckerna jag beställt från adlibris. Lycka säger jag bara..

Nu är det dags för Äntligen Hemma. Är dödligt trött på Timell men gillar all inredningsgrejs man får se och drömma om..

Tjillevippen!

ok, finns många saker  som irriterar mig. Men ett fenomen som ofta inträffar när man kör på större vägar och som irriterar omåttligt är..
Varför kör alla så jäkla söligt när det är enfiligt men drar på sen när det blir tvåfiligt? Ibland omöjligt att köra om, dom kör 80 på enfiligt men 120 när det blir två filer. Fattar inte ett smack.

Är det så att ni blir orolig att bilen ska ta i mitträcket? Eller att ni har så bred bil att ni knappt ryms och måste köra lussakta för att hinna väja?

Detta irriterar mig. Rejält. Och idag hände detta, vi fick köra som tokar när vi körde om och pang så blev farten densamma som innan. 80. Då var den saten som körde först lika långsam han som den han tidigare irriterat sig på och kört om..

Någon som fattar? Någon som brukar vara därframme och sänka farten för alla och som sen ökar..? Önskar jag förstod detta mystiska fenomen, för det gnager i mig.

;)

Nu har jag varit och shoppat igen. Nu tror ni säkert att jag handlat några designerplagg eller några hippa möbler, men se icke.

Har införskaffat en packe stroppar till fiskbingarna *ooooh*

sen köpte vi tio karbinhakar *oooh igen*

Vi avslutade inköpen med en st verktygstråg som jag ska ha till städrejorna, lätt att bära med sig.

Ni blev chockade va? Glamour på värsta toknivå.

Fast vi lämnade in den nyare laptopen för den har blivit biosdement.

Ja, vi har diagnostiserat den själva (läs Maken) att biosminnet är kört, men ännu har vi inte hört domen. Vi har nämligen tänkt sälja den, bör få pengar så det går jämt upp med en lillpc typ 10"-are som jag vill ha *drömmer*

Jag har en egen laptop, en lite äldre, med XP inget jäkla Vistaskit. Mina stygnsättningsprogram funkar dåligt med Vista och därför kunde jag inte gradera upp mig till den här nyare.

Dock så funkar det bra som det är nu. Däremot funkar programmet dåligt med brandväggen vilket gör att jag struntar i internet på den datorn.

Men, samtidigt är det bra att kunna komma ut på nätet för en massa andra sömnadsanledningar och det kan jag ju då göra på minin *förnuftsresonerar med viljan*

Samt en sak. Många pratar om bärbara datorer med 17" skärm. Jo, tjena. Är den bärbar annat än i hemmet egentligen? Inte för mig iaf, och jag vill ha en som är enkel att bära med mig, att stoppa i handväskan som jag nästan aldrig använder. Men jag skulle kunna ha den i den väskan *förnuftig*

Så, det lutar åt en mini. Starkt. Och pengar får vi ju så småningom för den större. Känns kul. Behöver nåt kul.

Verkar jag prylfixerad? Jo, lite kanske. Men vi har faktiskt inte mycket som inte används flitigt. Jo, kanske Nintendo Wii-et. Jag spelar ett sorts tv-spel, Zelda, inget annat trots flera försök. Nu är det dessvärre så att ju mer avancerade tv-spelen blir desto mer korkad blir jag.

Jag har väl helt enkelt inte drivet att tjafsa med för svåra spel, jag älskar Zelda men inte om jag inte kommer framåt, gillar gåtor och att fundera ut problem.

Jag spelar mest på stugan, dom äldre i Gameboyformat, kul och bra aktivitet därute.

Men iövrigt är jag inte intresserad, ej heller av dataspel, fattar ingenting och orkar inte lära mig.

Fridens!

;)

Ack så vackert den står där, träsitsen till toan. Det backelitiska åbäket är borta för gott. Tjilligt åt den.

Nu är det äkta trä mot rumpan som gäller.

Tjusigt rödbrun är den, står sig snyggt mot vårt iövrigt vita eller gulblekta skitmöbler. Vår trasiga tvättställsskåp med sina gulvita plastlister, och den fina tejpen som tejpar fast själva listen i dörrarna är så vackert.

Sen så är det ju härligt när tumlaren virvlar upp damm och avger damm i stora mått, så fint när det fastnar på dörrar eller rinner ner för väggar *torkar glädjetårar*

Har idag fått recept utskrivna. Tack doktorn för Papaverinet! Nu kan gallan gnälla bäst den vill, hehe. Tji fick den.

Så jag shoppade mediciner idag till ett högt värde, tack högkostnadsskyddet!

Vi har det ganska bra när det gäller sådant som mediciner, tänk om man inte hade råd, eller bara kunde köpa när man hade pengar, som i USA. Vojnevojne.

Mina dyraste piller kostar 1400 kr burken, tänk va? Ett litet piller kostar så mycket, jag vet att det är många många mediciner som är otroligt mycket dyrare men är ändå lite förundrad..

Nu har jag skrivit ett mail för mitt tygpaket fastnade i tullen, jäklarns också. Fast även om man åker på tull så är det otroligt mycket billigare än här i Sverige.

Samma tyger med en tredjedel eller en fjärdedel så dyrt. För dom tyger jag vill ha.

Kul att kunna välja och vraka, annars köper man bara exakt vad man behöver av exakt det tyg man vill ha. Inga spontanköp här inte.

Förutom på lördag, varning för spontanköp. Då har vi quiltträff och då kommer det lite tygaffärer dit och då blir man ju sugen när man kan klämma och smeka tygerna lite ;)

Men nog om det. Idag har jag börjat så smått med lite röjning i syrummet, att det ska va så himla tungt att börja röra i röran. Sen när man kommit igång så känns det roligare, då ser man en tillstymmelse till lite reda *längtar*

Ännu syns inget sådant som ens liknar reda.. men snart så.

Japp, så blir det!

Fridens!

;)

Häromdagen hade jag huvudet fullt av smarta lösningar, ideer, uppslag och anekdoter.

Var är dom nu? Ingen aning, men jag vet då var dom inte är. Hos mig.

Nå, vad göra.. lägga ut ett klipp kanske?

Varför inte?

Såg ett klipp som andades fulländning, minne, snabbhet, koordination, mycket erfarenhet och ren idioti.

Kunde handla om mig själv rent ut. Framför allt det sista.

Kanske bara det sista egentigen.

Hur snabb är jag? Tja, jag sprang en gång minns jag, sista gången jag sprang var 2006, för att hinna ifatt pendeln som en hygglig själ stoppade så vi kunde hinna med (hatar dig!)*morrar*

Jag och Maken kom sakta lunkande i fast förvissning om att vi hinner fram så småningom (lantisarna ni vet), Stockholmarna rusade som yra höns fast med ett speciellt mål.

Där kom vi vandrande helt ovetande om att vi var sena, ifall vi var det tar vi nästa, vi är ju på semester...

Då ser vi en tokspringande kille hoppa in i tåget, sträcker ut armen för att hejda dörren och så vinkar han åt oss.

Stackars satar tänkte vi nu, och började lunka. Vi kände oss ju tvungna. Fram kom vi, helt slut i kropp och själ, illröd i ansiktet och häftigt flämtande. Killen var anfådd han också men vi var ju tvungna att låtsas vara minimalt trötta.

Jag hade innan det inte sprungit på säkert tio år.

I min ungdom var jag vältränad, sprang och sportade, efter det att jag blev sjuk så gick jag, sen tränade jag i varmbassäng och sen slutade jag med det. Ni märkte punkten nyss va? som jag slutade förra meningen med? Ja, just den. Den avslutade min träning också.

Så på självaste bröllopsresan fick jag lov att springa.. Bara en sån sak!

Nå, i självaste bloggtorkan kom jag av mig. Klippet då?

Här är det.

Tänk er hur många gånger han måste krypa längs golvet, leta, svära och domdera för att bli så här bra? *häpnar*

Verkar vara nåt för mig? Tålamod är mitt andra namn...

Idag har jag faktiskt gjort något. Jo, det är sant. Jag lovar.

Jag har broderat till Makens fiskejacka. Det blev jättesnyggt. Lite pillerjobb eftersom själva kontureringen var skitdålig, men slutresultatet blev jättebra.

Under tiden sydde jag på mina tallriksunderlägg. Bara en sån sak. Två maskiner gick för fullt.

I onsdags var jag ju lite av en duracellare. Först hela dagen på kurs, och sen kurs på kvällen. Och jag kände mig hyfsat pigg i skallen och kroppen hela dan, även kvällen.

Det kom efteråt.

Torsdag och fredag blev tunga. Fysiskt ffa. Som att traska omkring med en tung blöt filt om axlarna.

Nå, nu är jag på G.

Gjort en sak idag och vem vet, kanske jag fortsätter imorgon, det är ett hett tips. Eller ett jäkligt svagt tips kanske.

Morgondagen får visa resultatet.

Nu ska jag ta kisselikisselikissekatterna upp och vila. Då är det godisutdelning i sängen och sen tar dom kvällssiesta. Allis har faktiskt varit vaken en stund idag, katter är inte så himla aktiva inomhus.

Somrarna så är det full rulle i tre månader, korta sovstunder mestadels utomhus.. När vi åker hem sover dom i flera dygn..

Varför blev jag inte katt? En katt hos oss alltså, inte hos några elaka människor utan till snälla.

Nästa liv kanske?

Man kan ju alltid hoppas.

Fridens!

;)