Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ulrika - 24 maj 2009 10:50


Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*


Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag hoppas verkligen att jag trivs i mitt nya "blogghem" annars har jag ju en blogg här fix och färdig...

Vill ni se mitt nya hem så klicka och följ med....


Min Nya Blogg

Av Ulrika - 24 maj 2009 09:32


Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen.

Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möjliga tid, jag rände som en skogstok omkring och torkade och dammsög. Ofta när jag städade hade jag tvättstugan också, så mellan dammsugartagen sprang jag in i grannhuset och bytte i maskinerna. Slängde upp luckan och slet ut tvätten, in i tumlaren och in med ny tvätt i tvättmaskinerna...

Undan gick det.

Sen när jag var klar så var ändå hela dagen kvar på nåt sätt. Jag for iväg till någon kompis, jag gick ut på långpromenad i härlig förvissning om att jag hade det fint hemma..


Nu är läget annorlunda. Jag orkar inte städa huset på en dag, jag får ta allt i sinom tid liksom. Och det handlar om att välja hela tiden, ska jag bort någonstans så får jag ta det lugnt dagen innan.

Städar jag en dag får jag ta det lugnt efter. Det tar en hel massa jävla tid att ta det lugnt, att hämta krafter igen. Snacka om att vardagen tar tid när man är sjuk.


Då är det annat på stugan faktiskt. Först och främst mår jag bättre på sommaren, känner mig mjukare i kroppen av värmen men själva sommaren lever jag upp av.

Sen om jag ska städa på stugan tar det typ en timme. Mattorna åker ut, jag sopar, jag torkar golv. Klart, en timme max. En och en halv om jag diskar också.

Härligt.


Kraft finns dessutom kvar till annat. Det är en härlig tid och den tar jag verkligen tillvara på. Det är jag tokbra på. Jag och Maken tar verkligen vara på somrarna. Vi far ingenstans på semester eller så, vi vill inte. Vi lever ett mindre hektiskt liv, eller jag iaf, Maken har alltid hundra projekt på somrarna. Då har jag egentid. På somrarna. Maken ränner sunt som en tok på en massa rackel, till fiskebåten, hem och bygger mm..

Men han älskar det. Det är hans vila det. Och jag har min. Med en tekopp och en bok.

That´s life!

Av Ulrika - 23 maj 2009 19:15


... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda.

Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes syrum förstås, en självklarhet.


Pengar, tänkte kvinnan, inte ett måste för lycka men skulle ge trygghet inför framtiden. En sjukpension lever man inte på och Makens firma är ingen självskriven lottovinst, så lite pengar skulle trygga framtiden. Nå, om ödet så vill så händer det. Plötsligt hörs det hända.


Kvinnan hade varit lite aktiv under dagen, torkat ett par fönster, skrubbat kattmatshörnet där dom i övrigt renliga katterna hade släpat ut varje tugga på golvet innan dom åt upp den. Kvinnan skakade på huvudet. Hon längtade efter Maken, men det skulle nog dröja en vecka minst innan dom fick ses igen.

Skulle dom vara nykära då när han kom hem? Det spekulerades i detta ämne i grannskapet, men kvinnan tvivlade. Ett par timmar möjligtvis, eller kanske en hel dag. Men så skulle ju vardagen krypa inpå igen.


Persienner skulle monteras, kläder tvättas, bygget skulle färdigställas, livsmedelsgodkännandet skulle fixas och det skulle packas för utfärden till stugan.


 


Själva utflytten oroade kvinnan. Samma visa varje år. Något som är roligt brukar sluta i tårar och bannor från Maken.

Men det är mycket som ska handlas, packas och bäras, sen ska själva flytten genomföras. Bilen ska packas, katter infångas till sina burar, Homer ska skita i buren av stress, de skriker hela vägen fram.

Allt ska bäras ner till båten, sen ska det åkas ut, sen ska allt bäras upp från båten till stugan, stugan ska bäddas, vädras och värmas upp.

Dasset ska fixas iordning och mat packas upp.

Maken tycker det är en rolig uppgift men kvinnan kämpar på till orken och humöret tryter. Det slutar med att kvinnan blir liggande på soffan då ryggen tagit slut, och Maken sitter bredvid och gormar på att hon aldrig tar det lugnt.

Kvinnan ser det hela framför sig och suckar. Hon längtade tills hon blev sjuk. Hon låg gärna på soffan med tårarna rinnandes bara hon var utflyttad och stugan klar. Då hade hon tid att ligga. Ligga och känna lugnet välla över henne.


Det är någon speciellt med att bo därute tänkte kvinnan. Mer naturligt liv liksom. Katterna lever upp och springer ut och in hela tiden. Kattluckan slutar aldrig svänga. Katterna skrattar där dom springer som tokar, upp i träd och in under stugan. Att gå och spana efter spirande blommor i rabatterna är en kär syssla och kvinnan längtade tills plantering.

Kvinnan kom fram till att det är mycket trevligt som väntar runt knuten. Kvinnan log och loggade ut...

Av Ulrika - 23 maj 2009 15:39


Nu har det åskat färdigt verkar det som. Hade hoppats på lite regn men det haglade bara en kort stund. Ingen vattning av vår obefintliga gräsmatta. Tänkte så gräs igen, det vi sådde ifjol verkar inte ha tagit sig så bra. Vi grävde ju upp tomten och satte in jordvärme så en stor del av gräsmattan försvann.

Vi ska plana till lite här och där, just nu är det lite gropar och små hål på vissa ställen.

Men tanken är att det ska vara en snygg gräsmatta, inga rabatter utan några fina och prydsamma buskar. Sen någon kruka med blommor här och var för att det ska se lite mer bebott ut under sommaren.


Idag har jag städat lite, torkat två fönsters insidor. Jag tog köksfönstrena. Ena är mittemot diskbänken, och det stänker fort på rutan, men det är så fint att stå och titta ut att jag tar det omaket att torka lite oftare.

Sen har vi ju kattsnoret. På ffa två fönster finns fläckar av små kissekatters små nosar som tryckts mot rutan under spaningsuppdrag.

Dessa får man ju torka lite nu och då, vilket jag inte gör så då lever man med dessa fläckar. Nu har vi ju satt in inanpåliggande persienner (breda i trä) vilket försvårar för kattnosarna, dom kan fortfarande se ut men inte gnugga nosen mot rutan.


När det åskade fick jag ju stänga av dator och tv, och då började jag läsa en bok som verkar jättebra. Härligt, har inte haft något intressant att läsa på ett tag. Quiltböcker är ju bra men inte som man läser, man mer bläddrar i dom.

Sommaren är en bokslukarperiod för mig. Läser som en galning.

Maken är rädd jag blir en bokmal ;) fast jag har lovat att hålla mig på mattan och sluta så fort vi kommer hem igen. Och det håller jag minsann.

Av den enkla sanningen att då är jag less. Har läst massor av böcker, både deckare, skönlitterära och lättsammare böcker.

Allt behövs tycker jag.

Sommaren är perfekt för bokläsning, som gjord för att sitta både ute och inne (fast inte samtidigt) och glo i en bok, helst en fängslande en *suckar*

Jag längtar ut...

Av Ulrika - 23 maj 2009 10:47


Är lite bättre i nacken idag, så jag försöker traska omkring och torka lite damm. Det finns damm. Hos mig finns rejält med damm just nu. Dammallergiker beträd min tröskel på egen risk.

Är så less på min bloggagratislayout, har försökt i omgångar att ändra lite men får inte till det. Samtidigt har jag ibland lekt med min blogspotsida, den är inte igång utan jag leker bara lite. Känner för lite förnyelse men vet inte om jag vill lämna bloggagratis heller. Min trogna livskamrat ambivalensen råder över min själ och mitt fysiska tempel.


Vi får helt enkelt se.

Har också suttit och bläddrat i lite quiltböcker, endel bra böcker endel mindre bra. Försöker sortera ut dom mindre bra, för dom tar ju plats på bekostnad av dom bättre. Ganska många sådana böcker har jag märker jag. Vilka pengar jag har lagt ut om jag tänker efter. Men jag älskar att bläddra i dom, så egentligen är dom ju mer vällästa än andra böcker som jag har.

Jag börjar känna skaparlusten återkomma, nu känner jag dock inte kanske lust men ändå inte olust för att städa lite. Ifjol tänkte jag liksom tidigare år att jag ska städa huset ordentligt under sommaren, när jag är hem och tvättar så kan jag ju röja lite under tiden... Ja, tjena.

Har ju gått bra. Inte.

När jag är hem för att t.ex tvätta om sommaren så är det järnet som gäller, kasta in tvätten och sätta igång programmet. Sätta sig vid datorn och kolla läget, hämta böcker och tyger och allt småplock som man glömt och behöver, handla el. likn. Sen plockar man ut tvätten, packar i påsar (om vackert väder) för transport ut till stugan, annars hänga inne och sen järnet ut igen.

Stress är nog ordet.


Jag anser att varje ögonblick hemma är näst intill ett förspillt ögonblick under sommaren. Varför egentligen? Ingen aning. Jag älskar mitt hem, längtar dit på hösten och trivs verkligen. Men på sommaren är huset liksom öde, jag känner nästan oro och vill bara ut igen. Tur jag kör båt själv så jag slipper vänta på Maken. 

Nej, när jag är klar så åker jag ut, med eller utan Make ;)

Det är frihet.

Så fort jag kommer ut till stugan så andas jag ut. Hänger tvätt, vattnar blommor och packar in matvaror. Tar en kopp te och sätter mig med en god bok...

Oj, jag skulle inte ha börjat med detta ämne, nu toklängtar jag ju ut ;)


Nu ska jag ta ett par drag med dammtrasan igen. Kanske når slutet någon gång under dagen *hoppas hoppas*


Fridens!

;)

Av Ulrika - 22 maj 2009 19:49


Hela dagen, så där ont som snuddar på migrän men som inte är det. Ont i nacken och bakhuvudet. Kan inte ens tänka, orkar inte tänka. Just nu sitter jag i soffan och försöker se en film bara för jag är less att ligga och stirra i taket.

Vackert väder har vi och jag sitter inne bakom nedvickade persienner. Har haft ett samtal med Maken och jag saknar honom rätt mycket faktiskt. Ska försöka uppbåda någon kraft att ta mig något ätbart ikväll, har inte ätit ett jota på hela dan, men när jag har ont så kväljer det bara.

Tog mig en kopp te med plenty många sockerbitar och fick upp blodsockret lite, men huvudvärken försvann inte. Den är ju nackrelaterad men försöka duger.


Avslutar detta pessimistiska inlägg med ett mer positivt. Den berömda balansen ni vet.

På återseende imorgon om inte huvudvärken ger sig...


 


Det är aldrig för sent

att få minnen för livet


-Bo Säfström-

Av Ulrika - 22 maj 2009 11:09


Saltströmmingskunden imorse känner jag väl. Hon frågade hur länge till Maken ska vara borta.

Max två veckor skulle jag tro, svarade jag.

-Har han varit hem någonting?

Nix, men vi träffades ju förra helgen i Umeå.

-Javisstja svarade hon. Men då är ni ju som nykära då ni träffas sen, nykära en vecka kanske sa hon positivt uppeppande och lite drömmande.

Hennes make som satt i bilen sa ironiskt och flinande - snarare några timmar kanske.

Jag sa att jag håller nog med din make, max ett par timmar så är man igång med vardagstjafset igen ;)


Och så är det ju. Och det är ju så jag vill ha det. Särboförhållande är inget för mig. Bara dela pluttinuttiga stunder och inte vardagen. Lite lagom vardagstjafs varvat med asgarv, ironi, kel, flin och gliringar...mmm.... I Like!

Av Ulrika - 22 maj 2009 10:50


.... och hela dagen känns olustig. Som om jag glömt något viktigt.

Jag önskar jag kunde skylla på någon annan, men felet var ju mitt, eller mitt och mitt egentligen var det mobilens fel.

Detta är andra gången, men förra gången så spelade det ingen roll för då skulle jag vila middag och jag trodde att jag sov så hårt att mobilen hann ringa ut..

Men idag. Jag steg egentligen upp nästan halv sex, men jag la mig på soffan och kollade tv, men sen så tänkt jag att somnar jag så somnar jag, jag har ju ställt mobilen.

Hm...

Jag vaknade alltså kl 8.06 och skulle vara på lab 8.00 för provtagning. Jäklar och lite till tänkte jag, störtade upp och ringde VC, passar det om vi ringer upp dig klockan (nummerrösten ni vet) åtta och tio i förmiddag. Ja, för fan tänkte jag och hoppade i duschen. Men eftersom kl var tio över så hann jag precis blöta mig så ringde dom och jag fick ny tid kl.10 Pust.


Nå, jag började studera mobilens alarm. Ställde larmet på en minut och ingenting hördes. Provade igen. Bytte larmsignal. Provade igen. Sen provade jag att bocka av lite av varje så NU ringer fanskapet. Så dags va.

Det blir stört hela dygnsrytmen på något sätt när man försover sig.


Nu är jag stucken och hemkommen igen. Jo, förresten så knackade det ju försynt på dörren 9.15, jag satt i trosor i soffan. Smög som en indian och fiskade upp ett par brallor och kunde efter påtagandet öppna. Sålde en hink saltströmming, och kände mig åter igen tagen på sängen ;)


Nu ska jag ta morgonteet, har nyss tagit morgonmedicinen så det dröjer nog ett tag tills jag är mitt viga smidiga jag igen *flinar försmädligt*

Skapa flashcards