Direktlänk till inlägg 1 maj 2009

Ännu en dag slut

Av Ulrika - 1 maj 2009 22:31


Idag har jag fått endel gjort. Ryggen talar om det. Stuvat undan en hel del grejer, men på nåt mysko vis verkar det inte bli nåt slut på stuvandet. Hur länge ska det behöva ta?

Ett problem är ju att utrymmena är begränsade, även rummen utanför snedgarderoberna är ju inte så stora så fort blir det ju fullt därute också.

Men som sagt, till dags dato är ju klädkammaren färdig, hobbyförrådet kan vi kalla det, är i det närmaste klart. Linneförrådet kan vi kalla nästa garderob, den är halvt utdraget i sovrummet, och där är en hel del påbörjat. Skulle faktiskt tro att imorgon får jag bägge klara, om ryggen tillåter det vill säga. Inte säkert alls. Den blir liksom sämre och sämre ju mer jag håller på. Konstigt va. Märkligt. Att diskbråck försämras ju mer jag böjer mig, bär och racklar.


Hmm dom ska väl läkas ut av sig själva efter en sisådär tio år, hörde jag ett smartskaft säga på ortopeden.


När jag blev akut dålig i ryggen med domningar, kraftig smärtor och pinkeriproblem som följd blev jag remitterad till ortopeden. Läkaren som tog emot mig frågade direkt om jag provat träning???. I arrogant ton.

Nja, svarade jag, bara tre gånger i veckan i snart sju år! Han tystnade. Sen fortsatte han med att kroniker som jag har så dålig prognos vid operation. Och om tio år så är dom oopererade lika bra som dom opererade. Vad han menade var ju att diskbråck ofta läker ut av sig själva, många av oss har diskbråck utan att ha problem, men jag var ju inte en av dom...

Jag började störttjuta, fick nästan panik och nästintill skrek att "Du dömer mig till tio års helvete. Jag kan ju inte ens gå på toa själv"

Sen grät jag mig igenom besöket, läkaren vände sig till Maken istället och pratade om mig med honom. Jag struntade i allt.


Väl hemkommen ringde läkaren, jag hann knappt in genom ytterdörren och svara. Han sa att chefsöverläkaren ville träffa mig, han som opererade alltså.

Kanske det märktes att hans patient stapplade ut från hans rum på kryckor, vilt gråtandes, svullen, snorig och helt förkrossad?

Jag gick tio meter fick sitta och vila. Maken SLET upp mig medans jag skrek av smärta, stapplade några steg till, vilade osv..


Fyra veckor senare var jag opererad. Tack och lov.

Men som sagt så den krisen gick ju över men ryggen är ju paj för det. Kroniker kallades jag. Dom som har mångåriga ryggproblem och till slut har flera diskbråck och inte förväntas bli friska.


Det gäller att lära sig leva med det. Anpassa sitt liv och aktiviteter efter kroppen, och det har jag blivit hyfsat bra på men ibland så kör man på ändå.

Nu får jag lov att ta det lugnt, ännu lugnare några dar, jag har inte råd att bli liggandes nu när Maken är och fiskar. Då får jag vackert stappla på helt själv, inte kul att ha det så, ligga och stirra i väggen och vänta på bättre tider.


Nej, i lugnt tempo ska jag vika och stryka dukar imorgon, fixa lite lättare saker, kanske sortera lite småsaker.

Längtar tills jag blir färdig. Fem säckar är jag uppe i nu plus dom tre jag fick av klädkammaren, och mitt mål är kanske tre till. Om jag har kastat minst tio fulla säckar, tänk så skönt. Och tänker jag tvärtom, tänk att börja plocka in tio säckar med tjafs in i alla utrymmen igen, det skulle kännas jättehemskt!


Börjar känna mig friare!


Ha det så gott, sov sött kära vänner,

dröm vackra drömmar,

vakna pigga och ha en trevlig dag...


Tjillevippen alltså.

;)

 
ANNONS
 
Pia

Pia

2 maj 2009 08:55

Hej!
Jag är ny här och ville lämna ett lite avtryck efter mig.
Har oxå fibromyalgi,tyvärr!
Min dotter har just genom gått sin andra rygg operation pga scolios.
Titta gärna in på min bogg om du känner för det.
Ha det gott kram Pia

http://gummanpiasblogg.blogspot.com

 
Eva me flock

Eva me flock

2 maj 2009 09:16

*impad* du är så bra på att sätta ord på hur det är att vara "långtidssjuk" eller va man nu ska kalla sej för... kryppling låter så negativt ;0)
Vet inte hur många besök man gjort till dessa läkare som antingen skyller på övervikt, eller annat "synbart" istället för att LYSSNA... många tårar har man fällt på dessa besök... usch

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ulrika

2 maj 2009 09:55

Ja, man ska vara stark för att orka vara sjuk. Det är tillräckligt jobbigt att vara sjuk, men att bli nonchalerad eller osynlig för dessa läkare är fruktansvärt.
Det gör så himla ont.

Om man får tag i en empatisk läkare någon gång så får man klamra sig fast vid denne läkare likt en koala, eller igel ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika - 24 maj 2009 10:50

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

Av Ulrika - 24 maj 2009 09:32

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

Av Ulrika - 24 maj 2009 08:52

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

Av Ulrika - 23 maj 2009 19:15

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

Av Ulrika - 23 maj 2009 18:57

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se