Idag avslutades vårens kurs i lappteknik.

Jag blev avtackad med blommor, jättefina.

Men jag tycker inte att jag förtjänar dom. Jo, inga motsägelser. Jag har definitivt inte varit den kursledare jag önskat vara.

Ok, jag har pallrat mig upp och åkt dit. Sen inget mer. Hade först en ordentlig planering men den sket sig ju direkt. Orsaken till vårens kursmisär är ju min trötthet.

Nu har jag fått flera kommentarer av folk som ser att jag blivit piggare, och det känns skönt. Hopp om liv. Fast ännu roligare hade det ju varit om folk kommenterat hur snygg jag är, hur smal jag blivit eller hur himla fräsch jag ser ut *sucka*

Jag menar, att jag ser piggare ut betyder ju egentligen (åtminstone i mitt fall) att jag har sett helt förfärlig ut tidigare...

Nåja, endast en dåre hoppas på det omöjliga sägs det ju. Därför är jag glad för de pigga kommentarerna och försöker undvika alla speglar. Då kan jag ju tro att jag ser Fräsch ut.

Att vara kursledare för mig är ju att lära ut, inspirera etc, men vad gör man när inspirationen är noll hos läraren, ögonen hålls öppna med Karlssons Klister, orken är påhittad och lusten borta?

Jag har haft målet att vara den kursledare jag önskat att jag hade haft när jag började.

Jag gick förvisso en kurs där jag bodde förut, men den gick mest ut på att sy kläder åt sig själv, kursledaren var nog duktig men kanske inte intresserad av att lära ut någon lappteknik.

Jag är självlärd. Genom blod, svett och tårar. Lite lätt kryddat av rent raseri och en gnutta motgångar a la djävulskap.

Jag har kastat mycket. Många sneda grejer har blivit kastade, med trassliga undertrådstjorv och sneda sömmar.

Trägen vinner heter det ju. Men jag är absolut inte expert, inte på någon teknik. Jag är kursledare för att ingen annan vill, och för att gå igång ett gäng med likasinnade.

Men jag önskar mer av mig själv. Nu är vi ju ett gäng som träffats i några år, så vi fortsätter nog fast på andra premisser...

Men nog om det nu. Det som har varit har varit. Jag har fått blommor och är tacksam.

Nu är det snart vår eller senvinter iaf och orken kanske börjar komma så smått. Jag känner mig klarare i skallen, åtminstone på förmiddagarna. Måste erkänna att när klockan närmar sig 14 då är jag redo att nanna kudden. Om jag inte vilar middag så är min kväll slut kl 19, sen sover jag eller sitter och drägglar *suckar sorgset*

Men hopp om liv alltså. Sommartid vilar jag inte middag, nepp, då är jag full av liv och ork, flänger hit och dit dagarna i ända. Eller kanske mer sanningsenligt, jag lever ett lugnare liv, med mycket läsning och stillhet.

Fridens!

;)

Sitter och filurar på min Operation Röjning.

Maken åker ju iväg om en vecka och är borta hela påsken, tänkte beta av två av husets (läs mina) problemområden.

1. Skrymslet under trappen. Ett mysko plejs där diverse föremål har samlats utan att någon lagt dom där. Enda egentliga förråd vi har, förutom fyra snedgarderober/problemområden uppe. Men i detta Skrymsle kan man dock stå rak utan att få bulor över hela skallen.

Här samlas pantflaskor, blomkrukor, glödlampor, städartiklar, kattlåda, kattsand och många många fler saker främst sådana som inte hör dit.

2. Ena snedgarderoben uppe. Tänkte ta den värsta först. Just den som jag för något år sen röjde ut åtta stora sopsäckar skräp ifrån. Om vi säger som så, det syns inget av den röjningen nu!

Problemet är bl.a takhöjden. Eftersom man inte kan stå i den så blir allt samlat framför dörrarna, och sen skjuter man inåt när man behöver mer spejs. Sen rasar allt och man sliter i det som ligger i jakt på en Viktig Sak *suckar djupt*

Idag har vi kört skräp från skräpbodan. Den har varit full, från golv till tak, tro mig. Överst har vi tryckt in kartonger från köksrenoveringen för *host* fem och ett halvt år sen *hrm*

Jätteskönt känns det. Vi har ju nu en stor tung lastbil som rymmer mäkta mycket. På en resa så är halva bodan tömd. Efter nästa resa kan jag komma åt den flyttkartong som står där, ännu ouppackad. Blir spännande! Säkert viktiga BraHa-saker där.

Nu ska jag gå och vila en stund. Känner mig piggare faktiskt, känner mig klarare i huvudet men sådär frampå em blir jag ännu så länge himla trött. Så en god bok eller film ger mig lite ny kraft.

Kanske bläddra i en quiltbok och läsa om något vackert som jag säkert också vill sy. Lägga till något i min mentala Att Göra - lista.

Jag har saknat den känslan. Även om jag inte orkar så är det härligt att känna inspiration och kreativitet att VILJA sy något speciellt. Stor skillnad.

Obs, inget av ovanstående är ett aprilskämt!

Har inget kul att luras med. Inget som någon kan gå på iaf.

Fridens!

;)