Alla inlägg den 17 april 2009

Av Ulrika - 17 april 2009 21:32


Denna bild tog Maken i väntan på att jag skulle hämta upp honom.

Om ni tittar noga under lupp så ser ni att jag kommer där i båten.. *hämtar förstoringsglas*


Tror ni jag längtar tills det är dags för detta livet igen?

Jojo, jag tackar jag. Kan inte vänta! Vill ha nu!


Av Ulrika - 17 april 2009 20:33


Ikväll har vi ätit en rätt Maken fört in i mitt liv.

Kaviar och korvlåda.

Ja, ni hörde rätt.


Man skivar potatis, skär lök i stor mängd, sen skär man korven i stänger och varvar i en ugnsfast form.

Sen blandar man grädde och mjölk tillsammans med en hel tub kaviar, sen häller man på vätskan på potten och korven.


Vips in i ugnen. Grädda tills potatisen är nästan mjuk, ströa lite ströbröd ovanpå och grädda tills färdigt.


Ät och njut1


Lite fattigmansjanssons kan man säga. Smakar inte kaviar bara sälta.


Det är bara så gott.

Makens polare T är här och han lät sig väl smaka. Nu är han väldigt förtjust i mat av alla slag så han är kanske inte rätta att få avgöra denna fråga.


Men lite på mig.

Det är mumsigt.


Nästa recept ni får är ett mer exakt ett. Österrikisk ostsoppa som är bland det godaste jag ätit. En självklar favorit för alla som smakat.


Fridens!

;)

Av Ulrika - 17 april 2009 15:42


Hittade denna hos Snäckan, och jag har ju mist mamma, pappa, farmor, en moster och andra i cancern...



 



 

Kära bloggvänner!

Allt vi ber om är att Du håller detta inlägg i cirkulation. Detta görs till minne av alla som drabbats av cancer. Ett ljus förlorar inget genom att tända ett annat ljus.

Låt detta ljus brinna!

Av Ulrika - 17 april 2009 13:46


Hur många har blivit galen eller stalkad av telefonförsäljare i mängd? räck upp en hand. Eller skriver en kommentar menar jag förstås, eller flåsa högt och snurra tre varv motsols på stället.


Vi har det. Och i mängd, minst 3-5 ggr per dag, vi räknade!

Det är en sak om den i andra änden fanns där när man svarade, men sällan.. Då hade någon annan stackars sate hunnit svara och det automatiska uppringningssystemet ekade tomt hos mig.


En ringde två gånger dagligen i över en månad. Vi var på stugan så vi var ju aldrig hemma.

Numren är ej listade, alltså okända, ej registrerade.

Vi är nixade men det gäller ju bara privatpersoner, nu finns det för företag men kostar skjortan.

Nu har ju Maken ett företag och jag hade ett skogsskifte vilket jämställer mig med att vara företagare, så det fanns ju två anledningar att stalka oss *frustrerad*


Dessutom det som nästan störde mest det var när man fann någon i andra änden och fick en dialog, och jag svarade Nej, tack då la dom flesta på luren i örat. Surt och ovänligt. Inget hej och tack för mig utan...Klick!


Vi provade trevligt bemötande, sen mer irriterat, sen direkt ovänlig men dom ringde tillbaka efter ett tag ändå.

Värst var tele2, dom ringde i snitt varannan vecka i flera år. Ena gången var dom ute efter mig andra Maken, och så fortsatte det..

Till slut fick Maken ett spel och tog ett abonnemang för företag men sen han fått bekräftelsen och sett att dom hade ljugit vid tecknandet så sa vi upp det.

Då följde räkningar, samt borttagande av abonnemang varje månad i ett halvår.


Nu slänger vi på i örat på dom direkt när dom ringer. Jag hatar att vara otrevlig, men vad ska man göra?


Dom gör ju detsamma. Jag har pratat med folk som jag försökt resonera och ödmjukt önska att dom inte skulle ringa igen, jag har provat att hota med Sverker, men inget hjälper. Ingen vet nåt för alla har just börjat.

Precis, just vad jag menar. Dom byter förmodligen plats med varandra på sina "kontor" och säger pröva du, det här är en envis jäkel, men vi ska nog få dom till slut, vi nöter ut dom..


Men vi har fixat biffen. Vi har numera skyddat nummer. Och kors i taket, det har nästan dött ut. På Telia sa dom att dessa uppringare ringer upp serier av nummer och då kan vi komma med men annars syns vi inte.

Tack och lov!


Så var sagan om de elaka telefonförsäljarna slut..


Vill bara säga att vi har haft trevliga också, dom efter att ha fått nej, tack önskar fortsatt trevlig dag, dom önskar jag detsamma, resten åt fanders *bestämd och flinande*


;)




Av Ulrika - 17 april 2009 13:00


Har traskat och sjunkit djupt i abonnemangsträsket.

Har ju funderingar om att köpa en liten söt och behändig dator, när vi sålt den stoora fula och otympliga laptopen ;)


Då kommer vi till kapitlet surfkostnader.

Vi har ju ett telia bredbandsabonnemang hemma, och använder två datorer till att beträda internätet med. Så till själva grejen.

På sommaren flyttar vi ju ut till stugan, vanligtvis i början av maj då isen går och vi tar oss dit med båten. Nu iår och säkert kommande år blir vi ju "försenade" pga att Maken fiskar i sydligare vatten. Detta innebär att vi flyttar ut i slutet av maj och hem igen i början av september. Alltså är det bara drygt tre månader vi behöver ett mobilt bredband.


Är vi då sugna att betala i nio månader då det inte används? nej, det är vi inte för det har vi redan prövat ;)


Vi kan köpa datorn lös och fri, sen köpa till modem och abonnemang. Vi kan köpa datorn med abonnemang och få allt i ett paket, med väldiga kostnader som följd när man räknar ihop det hela.


Om vi förstod Telia rätt så kostar modemet runt en tusing.

Hm, då är ju frågan: Hur viktigt är det att ha internet på stugan?


Sug på den ni!


Tja, om somrarna så bor vi där, har något sämre med ström än hemma (har solpanel och vindkraft) och därför syr jag inte så mycket. Har inte lust att ha tv´n igång hela dagarna som sällskap pga blivande strömbrist och därför läser jag mycket.

Kul att läsa MEN också kul att blogga och surfar runt hos mina medbloggare.


Tufft val? ja, ganska.


Då finns en utväg, köp dator, modem och surfa för endast 39 kr/månad.. kanon, det tar jag.

Nej, sen tillkommer en avgift på 29 kr/dygn, men MAX 399 kr/mån..


Ja, tjena. Det var ju väldans billigt. Endast 1400 kr för en sommar. Tycker jag inte!


Varför är det så himla svårt att leva med dessa ständiga beslut? Ska jag eller inte? Vill jag eller inte? Bör jag eller bör jag inte? Varför, varför inte?


Får filura på saken. Grejen är ju att när man börjat önska sig något, kommit till själva beslutet att jag ska skaffa saken, då vill då jag ha den NU! Inte snart, inte sen utan NU.


Har ju redan börjat drömma om att sitta i soffhörnet, med lilla behändiga datorn (obs ej rosa!!) i knät, tekoppen nära och blogga/bloggsurfa *drömmer dregglandes*

Enkelt och samtidigt socialt..


Skit också.

Att jag fastnat i bloggträsket.

Jag som bara skulle prova ett tag, men som rätt snabbt fastnade i hur kul det är att skriva, läsa andras och bara vimsa runt i etern och i huvudet med hjälp av min och andras bloggar.


Fast vad säger jag? Jag tycker ju det är så kul! Jag tar tillbaka träsktänkandet. Det är väl bara att betala och se glad ut antar jag. För jag klarar nog inte att vara blogglös i sommar, ej heller att åka hem dagligen bara för att surfa..


Sååå.... smakar det så kostar det.

Fram med kosingen bara *konstaterar*

Jag röker inte, dricker inte (bara ett glas vin ibland), festar inte dyrt ute, shoppar inte kläder (såg ni hur fint jag undvek tyg och quiltgrejjer ? *listig*) och bränner inte upp pengar bara för kul..

Är jag inte värd en liten dator då? Och att kunna surfa?


Svaret kan väl inte vara annat än ett rungande JA?

Nää, skulle inte tro det va!


Härligt.

Fridens och Tjillevippen!

;)


Av Ulrika - 17 april 2009 10:21


En stilla undran. Om man går på LCHF-metoden måste man frälsa alla andra?

Jag diskuterade med en lchf-are för någon dag sedan. Diskuterade. Ojojoj..

Jag är inte intresserad av den metoden, jag har prövat och känner inte för den, men se-det duger inte.


Men varför måste alla andra frälsas? Tycker det verkar vara riktig sektigt för vissa, inte alla det förstår jag men vissa av dom jag träffat.

Det är ok om man frågar huruvida jag provat, det är ok om man vill berätta att jag tycker (lchf-aren)det är bra, det funkar för mig, det är helt okej.

Men varför alltid måsta säga att DU måste ju prova. Det är ju den bästa metoden. Allt annat är skit.


Jag blir galen. Att bli informerad om att man är en dåre som inte vill prova det är en sak, men att bli kallad dåre för att man provat och inte gillade metoden är en annan.


Tro mig, om ett år är det något annat som gäller, helt nya principer, de metoder som det pratas om idag kommer att vara helt fel.

Jag kör på metoden sunt förnuft. Äter du för mycket i förhållande till vad du gör av med = ökad vikt, och vice versa.

Sen att man kan ha andra fel i ämnesoms. eller sjukdom är ju en annan sak.


Jag mår bättre om jag äter mer grönt, äter frukost och motionerar, varför duger inte det?

Nej, du MÅSTE ju gå efter lchf, för det är ju så BRA.


Detta påminner mig om en kort period i mitt liv då jag var åt New Age-hållet. Där kom jag i kontakt med en sekt.

Jo, det är sant.

Men vi var flera som anade ugglor i mossen och kontaktade div. organisationer och fick då infon att detta var en sekt. Sektklassad och med känd ledare, just han som kom för att frälsa oss.

Då började jag undra. När man pratar om att sjuka är det för att dom vill det, dom vill inte ens bli friska, om dom trodde så skulle dom få se hur friska dom skulle bli etc.


Och undrar fortfarande. Varför måste man informera alla oliktänkande om hur fel dom har, hela tiden? Varför inte föregå med gott exempel genom att äta LCHF och må gott, visa andra hur bra det går och låta det räcka med det?


Jag har faktiskt hört just den frasen jag väntat på.

- Det är inte konstigt att du är sjuk när du inte vill prova denna kost. Du skulle bli mycket bättre om du åt så här.


Hm..

Äta fett. Mycket och ofta.

Som jag hört folk säga, hyvla smör och skära ost.

Tjena gallan, du hör av dig igen märker jag *suckar*


Jag känner att en kost utan bröd, potatis, ris och mjöl, mycket fett och fett till frukost är inget jag kan leva med i längden. Det är så inte jag.

Ok, då får jag väl må dåligt då. Då nekar jag friskheten att komma i kontakt med min kropp och själ. Ok, då väljer jag väl sjukdom då!

Får jag slippa pekpinnarna då?


Isåfall så går jag härmed ut offentigt och säger, jag tar ansvar för min kost och mina sjukdomar.

Jag gör så gott jag kan och vill härmed köra sunt förnuft-metoden och jag inser att mår jag bra av den så gör jag förmodligen inte det -egentligen alltså.

Jag är ok med det att det finns många metoder och funkar dom för andra så är det bra för mig.


Förresten har jag väl provat dom flesta, och är man inte motiverad så funkar inte en enda.

Motivationshealing skulle vara bättre att predika om, för det är väl där det brister för mig och många andra.


Jag vet vad jag bör göra, men vill inte tillräckligt avstå från mitt goda så att jag orkar göra det jag vet jag bör göra. Solklart va? *tokflinar*


Allt ok ?

Skönt.


Inaffsädd!

;)

Skapa flashcards