Direktlänk till inlägg 11 april 2009

Apropå Bitch och Grannfejden?

Av Ulrika - 11 april 2009 17:07


Nu är det nog dags att flagga med Bitch-loggan igen!

Varning för långt inlägg och färgstarkt språkbruk! *flinar*


För jag såg nyss reklam där en hund drog en bil och kom då ihåg en grej som hände för ett antal år sen.

Fattar inte att inte detta var den anekdot jag drog för att kvala in i Bitchklubben, men här är den. Denna är jag inte så stolt över fast jag har kommit över det västa *tvekar*


Det var på stugan. Vi har ju våra två katter som är inne om vintrarna som får leva uteliv maj-sept. Dom gillar det. Jag däremot är himla hönsmammig, otroligt. Jag är så jäkla rädd att det finns någon katthatare på ön som kan göra dom illa, eller rävarna eller rovfåglar. För dom finns, katthatare är jag lite tveksam om, men eftersom katterna ibland gör som katter gör och tar något litet djur så är jag rädd.


Nåja. Jag är inte hundhatare måste jag börja med att säga. Är rädd för hundar jag inte känner, särskilt lösspringande och skällande hundar.

Vi har ett par grannar på holmen som travar omkring med sina hundar på andras gårdar, jag menar att min stuga är ju min, och tomten också. Jag vill inte ha folk promenerande utanför mitt fönster, som att dom äger stället. Sådana grannar har jag.


Dom kom med hunden och Maken sa till dom, sen kom dom på vår strand (dom har strand själva men inte i kvällssolen) och lät hunden hämta pinnar i vattnet. Vi har stugan 10 m från havet och detta kändes ju lite för nära. Våra bekanta som kände dom sa till igen, att vi hade katter och inte ville ha hundar på tomten. Dom gick då. Utan ett ord.


Detta var bakgrunden, ni ser att jag ännu inte jagat upp mig. Hav förtröstan, nu kommer det.


Ett par dar efter strandleken (och jag hade börjat inbilla mig att nu är detta problem kanske över) så hade jag och Maken varit hemma en sväng och kom ut igen med båten. Vad ser vi? Jo, ungarna och hunden hade picnic på grannens tomt. Satt och myste på filtar med hundsatan lös.


Jag kokade redan när jag såg dom, orolig för katterna och mig själv. Hunden är en rottweilertyp. Den skällde (säkert glatt men inte för mig) och sprang mot oss när vi skulle landa vid vår kaj.

Hunden står som en dåre och skäller, Maken hoppar ner och jag står kvar. Maken är inte hundrädd men som sagt jag.

Jag står där med två pizzakartonger och väntar på att Maken ska komma tillbaka efter lämnandet av varorna vid vår stuga och hjälpa mig ur, har ju lite svårt ibland med i och urstigning, särskilt med armarna upptagna.

Hunden står och dumskäller.


Till slut vrålar jag.

- Kalla in hunden!

Jag hörde Hit! Hit! men hunden var kvar.

Då höjde jag stämman igen

- Kom och hämta hundjäveln!!

Jag hörde fortfarande mesiga Hit-kommandon.

Nu började jag bli rädd, kanske hunden kunde hoppa i båten och attackera mig, kanske den hade ätit upp katterna? Jag vet att jag förhastade mig, men vad gör man i paniken?

- Kom för helvete och hämta hunden!!!!!!

Då kommer dom lommande, en ca 15-åring och två yngre syskon/kompisar.

- Hon är inte farlig.

- Koppla henne, jag vill kliva ur båten!

- Men hon är inte farlig, försöker äldsta tjejen igen.

- D e t  s k i t e r  j a g i!!   Jag är rädd för hundar. Vi har katter som springer här lösa och vi vill inte ha hundar springande lösa hos oss.

Då kom dumjävlakommentaren

- Men hon är van katter.

Så himla dumt.

- M e n  v å r a  k a t t e r  ä r  i n t e  v a n  HUNDAR!!

Dom kom fram till hunden och tog tag i halsbandet, och började dra hunden hemåt.

- Du behöver väl inte bli arg, säger hon.

- Jag ska inte behöva stå här och be er koppla hunden, hunden har inget här att göra särskilt inte lös. Och nu har vi väl våra katter över hela holmen uppe i nåt träd pga detta, fräste jag.


Dom traskar iväg blängande. När dom är långt från mig ropar tjejen

- Du behöver väl inte skrika ungjävel för det? Det är faktiskt bara små barn.

Då vrålade jag igen

- Jag skrek hundJÄVEL, hör du illa? !!!


Jag började nästan gråta när spänningen släppte. Ingen katt var uppäten men det dröjde ju innan dom vågade sig fram.

Jag vet ju att katterna hör hundljud snabbt och hinner ta sig i säkerhet, och att få hundar ger sig på en fräsande katt. Men en annan granne har en stoor stövarhanne som också får springa lös och han är ju stor som en jävla oxe där han kommer stampande. Han kan nog ta en katt om han kommer åt. Men då har Maken lovat slå ihjäl hunden åt mig, och det är ju rart med tanke på hur hund och kattkär han är ;) Men det är rart att höra iaf..

Det värsta är att om jag står mellan en hund och mina katter så är jag nog redo att slå till jag med. Modersinstinkter eller?


Nej, så hemskt ska det ju inte bli. Om rottweilergrannarna kommer tillbaka och fortsätter sitt inslagna spår får jag och Maken söka upp djävlarna i deras lya och förklara varför vi vill att hunden är kopplad. Då ska det nog gå. Men man hinner ju aldrig, vips är dom där.


Tja, undrar just om dom sa något hemma. Jag var livrädd att dom skulle komma och ställa mig mot väggen, och att dom skulle ta hunden med sig, för Maken jobbade den kvällen. Men dom kom aldrig *pustar ut*


Dom har faktiskt inte varit på sin stuga egentligen de senaste två åren *yeah* men rädslan finns att dom kommer tillbaka.

När jag ser dom komma gående längs stranden (allemansrätten jag vet *muttrar*) med hunden, i koppel oftast, men ibland med fyra katter i släptåg. Vad är det med folk? Har dom inget folkvett? Dessutom hälsar dom inte utan bara går och blänger. Numera blänger vi också.

               

         Möjlig åtgärd:

Jag har planer på att (med öppen dörr och öppna fönster som vi alltid har) stöna extremt hög och njutbart när jag ser dom komma, och skrika

Mera, Åh jaaa mera, hårdare, hårdare åh åh, ja ja ja JAAA!! bara för att göra dom generade *illmarig*


Maken vill att jag lägger till Men var försiktig Maken du är ju så himla stooor, aj försiktigt etc , men jag tror det är att överdriva *gapskrattar*


Jag skulle aldrig vandra på någon annans tomt, traska runt husknuten vare sig dom är där eller inte.

Dessa stuggrannar har kommit gående, utan hund, två vuxna kvinnor kom traskande under vårt sovrumsfönster, mellan stugorna som är på vår tomt.

Inte i utkanten av tomten utan så dom kunde röra i stugor på bägge sidor.Dom gick framför vår veranda när jag satt där och målade och dom sa inte ett ljud. Inte hej eller ens ojdå, var ni här? Dom hade dock fullt sjå med att titta åt andra hållet *undrar*  Ville dom inte hälsa på hos mig? *flinar*


Jag har tipsat Maken om att vi kan ju åka hem till dom på deras gård (hemma, ej stugan) och sätta oss på deras altan och ha picnic. Det skulle ingen göra men på en stuga är det visst ok.


Jäkla idioter...

Nåja, andas djupt. Lugnt.


Hakona Matata!

;)

 
ANNONS
 
Eva me flock

Eva me flock

11 april 2009 22:15

jaadu... dårar finns de gott om...
Förstår din "misstro" till hundar, när du möter på sånna där knasbollar, att ha en rottis lös hm...... *smurt* ja jösses....

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika - 24 maj 2009 10:50

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

Av Ulrika - 24 maj 2009 09:32

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

Av Ulrika - 24 maj 2009 08:52

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

Av Ulrika - 23 maj 2009 19:15

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

Av Ulrika - 23 maj 2009 18:57

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se