Alla inlägg den 11 april 2009

Av Ulrika - 11 april 2009 20:26


Vill ni testa ett riktigt IQ-test så kolla här.

Ganska intressant faktiskt, det visade sig att jag är smartare än jag trodde *överlägsen*


Det är nog som Maken säger, han tror han skulle få väldigt dåliga poäng för han är inte "logisk". Och det är nog sant, vad gäller dessa typer av frågor. Visuella, språkliga, minne, logiska och matematiska färdigheter kollar dom här.

Men jämfört med mig är han mer allmänbildad, mer up-to-date i nyhetsvärlden t.ex Jag vet inte ens om brevet till Fredde Reinfeldt kom fram.

Eller vars Fredrik Reinfeldts svar till mig har hamnat.

Är han ännu statsminister?

Ska jag skriva till någon annan? Ingen aning.

Är det vår?

inte ser det då så ut här?

är det säkert?

jaha, vår ja. Det är ju iofs april men nog ser det dystert ut....


Däremot kan jag nog också räkna med sämre poäng om dom hade haft med sådant i testet som geografi, historia och allmänkunskap.

Snacka om en lallande halvidiot - en riktig dummerjöns. Jag alltså, inte så listig när det kommer till geografi t.ex Vi har ständiga diskussioner kring världens olika länder och hav, aah jag kan ju skaffa jordglob och sen glänsa *drömmer*


Så vad ska jag nu göra med min nyvunna listighet? Nå, nu ska ni inte tro att jag är överintelligent, absolut inte, tyvärr så lär inga stora uppfinningar komma från min skalle inte.

Däremot trodde jag att minnet skulle vara kaputt. Men det är klart, när man sitter och koncentrerar sig så, i vanliga livet så är jag kass *konstaterar*


Men hur kan jag nu briljera med denna test? Inte mycket om sanningen ska fram. Det är inte ofta i vardagen som man ska pricka in konstiga geometriska figurer i sitt rätta sammanhang. Orddelen var ju enkel, gillar man ord och att skriva var den lätt, men hur ofta ska man rabbla olika sifferserier baklänges? Jag har ju svårt komma ihåg va folk heter *grubblar*


Jag kan tyvärr inte komma på några lämpliga skryttillfällen med detta test för min del. Så högt var det ju inte *fnissar* men för Maken ska jag säga att det var skyhögt. Snacka om att ha tur i sitt val av kvinna ska jag säga. Hur stora är chanserna att få lägga vantarna på ett sådant exemplar som jag?

Inte stora alls, ska jag snabbt svara ifall han verkar vilja svara annorlunda.


Så, på det hela taget.

En medelålders överviktig kvinna, med olika diagnoser, sjukpensionär, extremt sjukt rolig humor (IRL-det kan ni ju inte kolla hehe), stapplande gång, rödhårig men nu gränsen till svart pga lite välfärgad mahogny.

Sen är jag ju opererad ett antal gånger, foten tre ggr, ryggen en, gallan en vilket sägs för att briljera på alla gånger jag trots allt vaknade upp efter narkosen.

Tyder på Styrka *utvärderar*

Sen har jag ju haft en ätstörning som halvt är överkommen, högt blodtryck och förhöjt kolesterol, ingen ämnesomsättning och knapphändig ork.

Vilket för endel kan verka som svaga sidor men det vet ju alla att man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Alltså är jag extremt frisk! Skönt, var lite orolig ett tag innan jag kom på en vettig förklaring.


Men om någon ändå tvekar om mitt värde så har jag ju ett jäkligt fint IQ-test att visa upp, eller jäkligt fint var kanske att ta i... *host*  hm.. men *kommer på*:

Kan ändra på papperen så att det står att normalvärde är 82, så ser det bättre ut. Alternativt ändra på IQ-testsiffran i Paint.

Ah, nu kom jag på det. Göra testet flera gånger så att jag kan skriva upp svaren i förväg och sen köra hårt på ett snabbt avslutande test *snillrik*


Så får det bli, så får det va!

Comme ci comme ca!


"fast med små snirklar nere på c-na.... min anm."


Av Ulrika - 11 april 2009 18:00


Tänkte bara meddela att Skrymslet nu är officiellt färdigstädat.

Luktar gott och ser hyfsat ut.


Härligt!


Tar nu soffan, tekoppen och filmen och mojjar ner mig i filtarna... med godiset och väntar på äggfisarna *flinar åt Mofs*


Glad Påsk alla påskfirare!


Fridens!

;)


Av Ulrika - 11 april 2009 17:07


Nu är det nog dags att flagga med Bitch-loggan igen!

Varning för långt inlägg och färgstarkt språkbruk! *flinar*


För jag såg nyss reklam där en hund drog en bil och kom då ihåg en grej som hände för ett antal år sen.

Fattar inte att inte detta var den anekdot jag drog för att kvala in i Bitchklubben, men här är den. Denna är jag inte så stolt över fast jag har kommit över det västa *tvekar*


Det var på stugan. Vi har ju våra två katter som är inne om vintrarna som får leva uteliv maj-sept. Dom gillar det. Jag däremot är himla hönsmammig, otroligt. Jag är så jäkla rädd att det finns någon katthatare på ön som kan göra dom illa, eller rävarna eller rovfåglar. För dom finns, katthatare är jag lite tveksam om, men eftersom katterna ibland gör som katter gör och tar något litet djur så är jag rädd.


Nåja. Jag är inte hundhatare måste jag börja med att säga. Är rädd för hundar jag inte känner, särskilt lösspringande och skällande hundar.

Vi har ett par grannar på holmen som travar omkring med sina hundar på andras gårdar, jag menar att min stuga är ju min, och tomten också. Jag vill inte ha folk promenerande utanför mitt fönster, som att dom äger stället. Sådana grannar har jag.


Dom kom med hunden och Maken sa till dom, sen kom dom på vår strand (dom har strand själva men inte i kvällssolen) och lät hunden hämta pinnar i vattnet. Vi har stugan 10 m från havet och detta kändes ju lite för nära. Våra bekanta som kände dom sa till igen, att vi hade katter och inte ville ha hundar på tomten. Dom gick då. Utan ett ord.


Detta var bakgrunden, ni ser att jag ännu inte jagat upp mig. Hav förtröstan, nu kommer det.


Ett par dar efter strandleken (och jag hade börjat inbilla mig att nu är detta problem kanske över) så hade jag och Maken varit hemma en sväng och kom ut igen med båten. Vad ser vi? Jo, ungarna och hunden hade picnic på grannens tomt. Satt och myste på filtar med hundsatan lös.


Jag kokade redan när jag såg dom, orolig för katterna och mig själv. Hunden är en rottweilertyp. Den skällde (säkert glatt men inte för mig) och sprang mot oss när vi skulle landa vid vår kaj.

Hunden står som en dåre och skäller, Maken hoppar ner och jag står kvar. Maken är inte hundrädd men som sagt jag.

Jag står där med två pizzakartonger och väntar på att Maken ska komma tillbaka efter lämnandet av varorna vid vår stuga och hjälpa mig ur, har ju lite svårt ibland med i och urstigning, särskilt med armarna upptagna.

Hunden står och dumskäller.


Till slut vrålar jag.

- Kalla in hunden!

Jag hörde Hit! Hit! men hunden var kvar.

Då höjde jag stämman igen

- Kom och hämta hundjäveln!!

Jag hörde fortfarande mesiga Hit-kommandon.

Nu började jag bli rädd, kanske hunden kunde hoppa i båten och attackera mig, kanske den hade ätit upp katterna? Jag vet att jag förhastade mig, men vad gör man i paniken?

- Kom för helvete och hämta hunden!!!!!!

Då kommer dom lommande, en ca 15-åring och två yngre syskon/kompisar.

- Hon är inte farlig.

- Koppla henne, jag vill kliva ur båten!

- Men hon är inte farlig, försöker äldsta tjejen igen.

- D e t  s k i t e r  j a g i!!   Jag är rädd för hundar. Vi har katter som springer här lösa och vi vill inte ha hundar springande lösa hos oss.

Då kom dumjävlakommentaren

- Men hon är van katter.

Så himla dumt.

- M e n  v å r a  k a t t e r  ä r  i n t e  v a n  HUNDAR!!

Dom kom fram till hunden och tog tag i halsbandet, och började dra hunden hemåt.

- Du behöver väl inte bli arg, säger hon.

- Jag ska inte behöva stå här och be er koppla hunden, hunden har inget här att göra särskilt inte lös. Och nu har vi väl våra katter över hela holmen uppe i nåt träd pga detta, fräste jag.


Dom traskar iväg blängande. När dom är långt från mig ropar tjejen

- Du behöver väl inte skrika ungjävel för det? Det är faktiskt bara små barn.

Då vrålade jag igen

- Jag skrek hundJÄVEL, hör du illa? !!!


Jag började nästan gråta när spänningen släppte. Ingen katt var uppäten men det dröjde ju innan dom vågade sig fram.

Jag vet ju att katterna hör hundljud snabbt och hinner ta sig i säkerhet, och att få hundar ger sig på en fräsande katt. Men en annan granne har en stoor stövarhanne som också får springa lös och han är ju stor som en jävla oxe där han kommer stampande. Han kan nog ta en katt om han kommer åt. Men då har Maken lovat slå ihjäl hunden åt mig, och det är ju rart med tanke på hur hund och kattkär han är ;) Men det är rart att höra iaf..

Det värsta är att om jag står mellan en hund och mina katter så är jag nog redo att slå till jag med. Modersinstinkter eller?


Nej, så hemskt ska det ju inte bli. Om rottweilergrannarna kommer tillbaka och fortsätter sitt inslagna spår får jag och Maken söka upp djävlarna i deras lya och förklara varför vi vill att hunden är kopplad. Då ska det nog gå. Men man hinner ju aldrig, vips är dom där.


Tja, undrar just om dom sa något hemma. Jag var livrädd att dom skulle komma och ställa mig mot väggen, och att dom skulle ta hunden med sig, för Maken jobbade den kvällen. Men dom kom aldrig *pustar ut*


Dom har faktiskt inte varit på sin stuga egentligen de senaste två åren *yeah* men rädslan finns att dom kommer tillbaka.

När jag ser dom komma gående längs stranden (allemansrätten jag vet *muttrar*) med hunden, i koppel oftast, men ibland med fyra katter i släptåg. Vad är det med folk? Har dom inget folkvett? Dessutom hälsar dom inte utan bara går och blänger. Numera blänger vi också.

               

         Möjlig åtgärd:

Jag har planer på att (med öppen dörr och öppna fönster som vi alltid har) stöna extremt hög och njutbart när jag ser dom komma, och skrika

Mera, Åh jaaa mera, hårdare, hårdare åh åh, ja ja ja JAAA!! bara för att göra dom generade *illmarig*


Maken vill att jag lägger till Men var försiktig Maken du är ju så himla stooor, aj försiktigt etc , men jag tror det är att överdriva *gapskrattar*


Jag skulle aldrig vandra på någon annans tomt, traska runt husknuten vare sig dom är där eller inte.

Dessa stuggrannar har kommit gående, utan hund, två vuxna kvinnor kom traskande under vårt sovrumsfönster, mellan stugorna som är på vår tomt.

Inte i utkanten av tomten utan så dom kunde röra i stugor på bägge sidor.Dom gick framför vår veranda när jag satt där och målade och dom sa inte ett ljud. Inte hej eller ens ojdå, var ni här? Dom hade dock fullt sjå med att titta åt andra hållet *undrar*  Ville dom inte hälsa på hos mig? *flinar*


Jag har tipsat Maken om att vi kan ju åka hem till dom på deras gård (hemma, ej stugan) och sätta oss på deras altan och ha picnic. Det skulle ingen göra men på en stuga är det visst ok.


Jäkla idioter...

Nåja, andas djupt. Lugnt.


Hakona Matata!

;)

Av Ulrika - 11 april 2009 09:50


Nu har jag kollat på Crocodile Dundee. Kanske inte med på top 100 hos mig men den är jättebra när man vill undvika städning av Skrymslen.


Problemet med filmen är teflonhjärnan.

Ni vet teflonhjärnan? Inget stannar kvar.

Jo, men ni vet, en teflonstekpanna av måndagsexemplar (som jag är också) så med tiden får den ju repor som gör att elände stannar kvar.

Så är det med min hjärna också. Mycket faller ur den direkt, jag har problem med koncentrationen och minnet. Men se, denna film minns jag ju delar av. Kan inte glömma dom, dom liksom biter sig kvar, trots att jag tycker filmen är dålig.


Varför då se den?


Tja, inte fan vet jag *stänger av den*


Nu, åter till Skrymslet!


Inaffsädd

Bara en sån sak!


;)

Av Ulrika - 11 april 2009 09:00


Hittade en utmaning på Gratis Stickmönster som jag nappade på.


Gör så här:

Förnamn= Mellannamn

Efternamn= Bästa vännens namn

Hemort=senaste semesterresan

Ålder= Mammas ålder

Jobb= Pappas jobb

Favoritmat= Det du avskyr!

Antal barn= Antal piercingar (hål i örat räknas)

Hårfärg= Färgen på din tröja

Ögonfärg=Färgen på dina byxor

Idol= Den du senast lyssnade på


Mitt namn är Ingrid. Mitt efternamn är Svensson. Jag bor i Örnsköldsvik och jag är 72 år. Jag jobbade som transportledare på ett skogsbolag och jag älskar ärtsoppa. Jag har fyra barn och jag har svart hår och svarta ögon. Jag älskar att lyssna på Bamsesagan.


Ni som känner för det. Anta utmaningen och skriv en kommentar så jag kan komma och kika på er berättelse.


Fridens!

;)

Av Ulrika - 11 april 2009 08:38


Imorse ringde jag Maken kvart i åtta, fnissandes.

Lätet när han svarade bådade gott. Jag skrattade vilt.

- Sov du?

- Jååå

- Ojdå! Är du bakis? *andlöst*

- Nää, faktiskt inte.


Platt fall alltså. Skit också.

Och jag saknar den jäkeln, Maken alltså. Är liksom rastlös när jag borde vara full av nyttig energi.

Nåja, jag har ju fem veckor kvar att vara energisk på.


Min doktor ringde inte upp ons-tor som jag väntat mig. Jag lämnade ju prover på onsdagen och trodde han skulle ringa, så att jag fick chansen att begära lite Papaverin, men se icke.

Därför har jag varit extra försiktig med allt olovligt ätbart, ägg, gurka, rökt, kryddigt och fett. Jag har gallstensbesvär trots att gallan är bortopererad. Kul? Nää, inte speciellt.


Så mina små piller är min räddning, när jag äter något förbjudet typ friterad kyckling mmmm, så tar jag ett par piller i förebyggande. Det funkar bra.


Innan jag genomgick en ERCP(tror det hette så), för er som inte vet kan jag säga som så: äcklig tjock slang i käften och vidare ner i magen, det tar längre tid än en gastro så därför får man ett fruktansvärt bedövningsmedel sprayat i halsen. Detta gör att man inte kan svälja och panik följer.

Jag har gjort två. En i halvdvala (som det ska va) och andra i heldvala (narkos) och andra gången fick dom bort stenarna i gallgången, som dom borde ha tagit bort vid operationen.


Efter det klarar jag mig med medicin. Hyfsat resultat om man inte är tävlingsinriktad och vill vinna. Jag som är ett måndagsex är nöjd med tröstpris.

Det funkar.


Nä, när nu väckningen och raljering av Make slog slint så måste jag ta itu med dagen.

Sov sämre än förra dåliga natten, jäkla Make till att vara borta!, så jag får väl se mängden nyttogöromål som blir gjort.


Har dock börjat i Skrymslet. Tog ju golvet där igår vilket var ett måste innan man tog resten. Idag har jag bytt låda till katterna, den andra var nerpissad och äcklig.

Ingen av katterna har dock klagat men jag antar att jag idag blir fjäskad för efter deras toabestyr *förväntan*


Vi höres


Fridens!

;)

Skapa flashcards