Med mitt förra inlägg i färskt minne känner jag att jag är tvungen att "komma ut".

Jag gör aldrig fel. Så är det helt enkelt. Har aldrig hänt, kommer aldrig att hända. Inte jag.

Sen att det har hänt att "något" gått fel är ju en annan sak *konstaterar*

Läste psykologi för en mängd år sen. Lärde mig då Attribution. Enkelt förklarat (som jag minns det *host* eller vill minnas det) så är det hur vi förklarar det som vi t.ex har gjort dåligt så det ser bättre ut.

Här kommer ett exempel ut mitt riktiga liv. Obs, gör inte så här hemma gott folk!

Det var en gång en yngre jag (läs jag, Ulrika) som skulle byta en glödlampa i en lampett i vår trappa. Jag var väl i yngre tonåren.

När jag skulle skruva ur lampan gick glaset sönder. Sockeln satt kvar i lampan. Vad tror ni hände?

Jo, den unga jag tänkte lite listigt att "jag släcker lampan på knappen" och så jag gjorde. SEN skruvade jag ur sockeln med hjälp av glödtråden.

Ajajajaj. Jag satt fast. Armen krampade och jag såg att handen satt fast men kunde inte tänka eller göra något. När benen vek sig och jag ramlade nedför trappan så fattade jag först ingenting.

SEN förstod jag. Då blev jag rädd. Ringde Pappa, som då var nyskild från min Mamma och berättade om det inträffade.

Pappa förklarade då rart och försiktigt... nej, nu ljuger jag. Han blev helförbannad. Hur himla dum får man vara? etc etc.

Nu till poängen. Vissa skulle tycka att jag då gjort fel, eller hur?

FEL.!!

Jag gjorde inte fel. Det var ju lamptillverkarens fel. Varför har dom inte satt in ett glastrasskydd? Att när tråden är framme så går en säkring t.ex?

Ett annat alternativ var att pappa gjorde fel. Som inte instruerade mig om faran. Eller var det mammas fel som gick med på skilsmässan? Tja, ni ser gott folk. Många kan anklagas för det s.k misstaget. Och sanningen att säga så låg nog Murphy bakom endel av denna händelse.

Dock gick jag ju helt fri.

För den man kan anklaga för mycket tjafs här i livet är ju Murphy. En jäkel till att vilja förstöra människors stilla liv..

Det var Murphy som satte dit mig ett antal år senare då jag fick en stöt som släckte hela garagelängan där jag bodde. Jag flög flera meter baklänges med en förlamad arm.

DET var förstås Murphy igen.

Inte berodde det på en motorvärmarsladd med hanar i Bägge ändar. Nix Pix. Not!

Säjnomår

;)

 

Truddelutt

7 april 2009 17:16

Nä klart att det inte var ditt fel!!
:D
Kram på dig!

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Eva igen .....

7 april 2009 18:55

*garvar-högt* jajemen, låter som jag i ett nötskal!!! å den där murphy, få ja tag i hennom vet ja inte va jag gör med hennom.... *muttrar*
Ja gjorde en liknande fadäs i yngre dagar jag med, med både mamma/pappa borta.. å jag vart givetvis sugen på rostat bröd... Jajamen... i med brörosten, tjooooong flög jag ur stolen med kabelhalvan i näven.... *huga-ONT-gjorde-de* mina smarta föräldrar hade givetvis inte upplyst att den va traaasig... bara sisådär.... *fnys*

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

 

Mofs..helt enkelt

7 april 2009 20:26

Men herregud människa, söker du spänning i ditt liv/ledande fråga*höhöhö*
Jisses-hua el är verkligen läskigt.Tur att det gick så bra som det gjorde ändå*ryser*

http://mofs.bloggagratis.se

 

Annika tittar in

7 april 2009 20:50

*skrattar MYCKET gott*

http://acka.bloggagratis.se

 

Ulrika

7 april 2009 21:38

Mofs, där var du fiffig *flinar*
Ledande fråga, den var bra!

Kan inte komma på nåt kul ang. el just nu *jäklarns*

Eva, ja, du kul att höra att man inte är ensam om fadäser. Nej visst nej, jag menar ensam om att ha Murphy i hasorna var det ja..

;)

 

mockapocka

7 april 2009 22:33

Med tanke på hur "andra" har djävlats med dig, är det ett under att du lever. Hu.

http://mockapocka.bloggagratis.se

 

nilla

8 april 2009 11:09

Herre je!
Om det är nåt jag är rädd för så är det elektricitet. Skulle inte komma i närheten av en trasig glödlampa som satt fastskruvad!

http://thenilla.bloggagratis.se

 

Ulrika

8 april 2009 16:04

Javisst Mockapocka är det ett under att jag lever. Jag har nästan levt flera gånger kan man säga, och det bara detta liv *förundras*
Men Murphy... *muttrar* han skulle man kunna.....

Och Nilla, inte behöver du vara rädd för lite el. Bara elfel *vitsar igen*.
Och det är ju helt enkelt så att du är antingen sanslöst begåvad som skyr sådana glödlampor, eller så är jag helt fel ute..

Oj, där motsade jag mig visst. Eller så hände NÅGOT som motsade mig. Så var det ja *nöjd*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...