Alla inlägg under mars 2009

Av Ulrika - 28 mars 2009 14:07


Kom att tänka på en sak. När man ska kommentera en blogg här, eller sin egen så ska man ju fylla i en given kod. Detta för att få en glad gubbe till höger om koden.


Varför är det i regel z, x, c med i koden? Ofta alla tre men oftast någon av bokstäverna. Är dom svåra? Måste tungan hållas ordentligt i munnen för att inte skriva fel? Tror kodmakarna att vi annars sitter och hänger med tungan ute och skriver lite hipp som happ?


Detta tål att grunnas över. Eller.. nu slog fasan ner i mig. Är det bara JAG som har sådana mysko bokstäver i MINA koder?

zxnm

xcmn

uxcd

zxcv

njhz (där är z igen..)


Himla märkligt.

Däremot märkte jag en lite återigen mysko grej eller åtminstone lite knepig grej när jag skulle kommentera Truddelutts resa.

Då stod det. Och jag ljuger inte. Eeh *host* åtminstone inte just i skrivande stund, jag ljuger ju ibland måste jag ju vara ärlig om. Eller var jag nu ärlig? Jag sa ju just att jag ibland ljuger.

Skit i det nu. Det är en annan fråga.

Jo, när jag skulle kommentera hennes inlägg ang. resan så var koden

rest


Va. Är det något färdigt system av kodord? Jag kanske anses som en märklig person och får därför suspekta koder? Medans ett inlägg med ett kodord a la resa får en rese-betonat kodord?


Tja. Hur det än är med den saken. Anonyma BloggMissbrukare bör ta tag i saken. Eller har dom redan gjord det? Är det därför jag får så knepiga kodord? Är det för att försvåra för bloggare att skriva kommentarer och logga in? Så att avvänjningen blir lättare?


Nu är jag förvirrad.

Snälla ABM, hjälp mig.

Jag är inte reda att sluta blogga just nu. I den fas i livet jag är så kräver jag min dagliga bloggdos, både vad gäller min blogg och andras.


Allmännt upprop alltså.

Har ni andra också z,x,c-relaterade kodord? Snälla hjälp!


Fridens!

;)

ANNONS
Av Ulrika - 28 mars 2009 12:49


Jag och Maken är lika sjuka. Humormässigt alltså. Vilken tur jag haft som hittat en sådan man att leva med, snacka om att underlätta i vardagen.


Vi resonerar med våra katter.

Maken brukar t.ex mitt under en nyhetssändning säga åt ena katten..

- Homer vet inte vad inflation är för nånting..

Och då svarar jag

- Homer tror han vet men han är inte riktigt säker.

Då gapskrattar vi alltid.


Eller.

- Allis bryr sig inte om att det är lågkonjunktur. Hon vet inte ens vad det är, säger den ene

- Joo, nog vet Allis exakt vad lågkonjunktur är. Men hon skiter helt enkelt i det, svarar den andra.


 

Sen hör jag ofta Maken gulla med Homer när han ligger bakom datorskärmen. Alltså det är Homer, katten, som ligger bakom skärmen, inte Maken. Han får inte plats. Homer är ganska stor men han rymms eftersom han ligger PÅ två modem som ligger där. Han flyter liksom ut och väller ut över bägge hårda och kantiga modemen.


När Maken sitter och surfar så brukar han helt plötsligt börja resonera med katten.

Han tar på sig lenrösten och gullar så det står härliga till. Homer var väldigt rädd för Maken tills för ett tag sen. Maken sa upp sig och blev väldigt mycket hemma och då blev han helt plötsligt mindre skrämmande.

Förut så sprang Homer som en galning upp från sin liggplats bakom skärmen, i panik rusade han iväg så pennor och diverse papper virvlade runt i vinddraget.


Nu ligger Homer lugnt kvar. Han ligger på sina hårda men varma modem och mojjar sig. Maken pjoskar med honom och pillar tass med honom. Homer myser.


När vi hade datorhaveri för några veckor sen var det annat ljud i skällan. Nu varnar jag känsliga läsare för diverse otäcka inslag i citatet *höjer varningens finger*


-Helvetes kattjävlar!.

Se hur fan det är med katthår i stora jävla tussar överallt. Det är ju fanimej hår ÖVERALLT.

Nu är det satans färdigt för katterna att ligga och lösa hår kring datorn. Det är ju fan deras fel allting!! Du ser ju att datorjäveln för fan nästan började brinna pga katternas jävla håravfall!!!


Jag försökte medla. Jag tar på mig Förståndets röst och försöker resonera med furien. Teknikproblem har den effekten på Maken. Rosenraseri och efterföljande muttringar som håller i sig i dagar...


- Men då måste du täcka för området där bakom. Bygga något skydd så dom inte tar sig dit. Dom har ju fått ligga där förut och dom fattar ju inte att dom inte längre får....

- Jamen, inte fan ska man väl måsta bygga ett jävla plank! katterna har inget där att göra!!!.


Sagt och gjort. "Planket" blev en liten paniklösning i form av en kartonbit.

En halvtimme senare fann vi Allis balanserande på kartongen, hon försökte ligga fast hon lutade kraftigt.

Homer försökte gräva sig in under kartongen och på så sätt komma in till modemen.

Maken var benhård.


Hur gick det då senare?

Jo, detta funkade i ungefär en dag. Sen hörde jag gullandet igen från datorrummet.

- Men nog vill väl Homer ligga på modemen? Joo, pappa förstår, vänta så ska jag ta bort kartongen...

Sådär, är det så skönt att ligga på modemen? Jo, du som är så datorintresserad.

Nog är det så skönt att surfa igen, Homer. Visst är det?


Tjoflöjt. Nu ligger katterna slaviskt bredvid varandra bakom datorn. Katthåren färgar omgivningen gråbrun. Homer ligger och kvider därbakom, drömmer fantastiska drömmar.

Mysliv.


Maken har s.k finnhumör också. På faderssidan har Maken finskt påbrå även om han alltid starkt förnekar detta faktum. Han är minsann född i Sverige!  Maken och hans bror kan inte ett ord finska. Pappan tyckte att bor man i Sverige så pratar man svenska. Mamman var från Småland, och pratade således svenska.


Häruppe är det ju nära till Finland. Väldigt många kan också finska. Kan ju vara bra att kunna kan man tycka? Nej, svarar Maken. Är man i Sverige så pratar man svenska. Punkt slut.

Fast han tillägger att när Pappan bänglade (fick problem) då svors det på.......... just finska. Inget är så befriande som att svära ordentligt på finska. Det ger liksom mer tyngd ansåg Pappan.


Men min Make svär på svenska.

Det gör jag med.

Det är fult med svordomar.

Men skönt ibland.

Och effektivt.

Men icke desto mindre fult.

Ska skärpa mig från och med NU.


Fridens!

;)

ANNONS
Av Ulrika - 27 mars 2009 14:12


Idag har vi varit till storstan.

Eller storstad och storstad. Vi var till grannstadens handelsområde utanför stan och shopade.

Jag fyndade gummitutor för fingrarna, sedelbläddrare ni vet, vet inte namnet. Vad gör jag då med dom? Tja, jag kan säga vad jag INTE gör. Räknar sedlar gör jag inte!

Jag använder dom som fingerborgar. När jag handsyr så är dom fiffiga. 4,90 för 10 st. Fynd va? Förutom att jag fick köpa två förpackningar för att jag inte visste vilka som passade bäst i storlek. Fast för en femma så bryr jag mig inte. Bryr mig tyvärr inte om större summor heller. Och inte Maken heller. Inte så himla bra alltid.


Var på Quilterian också, en butik för quiltare, massor med tyger och tillbehör. Inte så mycket för tygerna, jag har några själv *host* utan mer för att kolla läget. Fyndade iaf två små tygbuntar med Japanska tyger som jag älskar, och en trådrulle. Så inga stora pengar rök där.


Maken brände lite money på skruvar och lite småjox till båten, totalt onödigt alltså ;)

Medans jag fyndade DVD-skivor till att bränna..* eh host* ... data på. Ni vet säkerhetskopiera *host* firmadata etc.. Inga hemladdade filmer här inte. Jag är laglydig. Oftast. Det har hänt att en film råkat halka med någongång, men inte mer än så. '

Som i de flesta hem alltså.

Lite tejp och dant åkte också med i kassen... tjoflöjt va kul det är att handla småstrunt...


Och va kul för er att höra om..


Jag hade lite fördomar om bloggare för nåt år sen. Jag är sen i det mesta. När folk började ha panelgardiner suckade jag över dumheten att hänga tarmar i fönstren. Sen några år senare, strax innan det blev ute så fastnade jag..

Så med bloggandet kunde jag först inte fatta att folk inte har annat för sig än att sitta och beskriva sina dagar. Intressant? NOT..

;)

Och nu är jag här.. Det är aldrig för sent att ge upp!


Men för något år sen gick jag ut och kollade på någon blogg, typ proffsbloggare på 17 år.

Typinlägget var...

"Idag var jag på stan, typ bah, fan skitsnygg kajal av märke xcxcxzxzx för 39 kr, och ett läppglans typ jäkla bah för typp 28 kr på Bauhaus likn.. osv.. Och igår alltså så typ var Kalle här förbi å ja ba typ ......


Eeh, tänkte för mig själv att har du fan inget annat för dig än att skriva om dina futtiga händelser?


*skrattar för mig själv*  Nu sitter jag här framför datorn och beskriver min Luletripp och att jag köpte typ tejp, saxar och typ tyg alltså..  *kniper inne den skrattpåtvingade snara kisspausen*


Och jag började blogga bara för att testa lite. Några dar kanske. Och nu är det som ett gift. Jag skriver mer för mig själv, tänker inte så mycket på hur det ska uppfattas, skriver om roliga saker och om mina tyngre.. men sen... jag är ju fan fast i att kolla alla favvobloggarna. Inte en gång per dag utan FLERA..

Hur fast är man då?


Finns ABM? Anonyma Bloggmissbrukare? Isåfall undrar jag om någon ängel vill tala om deras journummer

;)

Fridens!

Av Ulrika - 26 mars 2009 20:02


Dagen idag har bjudit på kurs, vårens näst sista kurstillfälle. Nästa torsdag blir det smörgåstårta. Mums säger jag bara.

Sen jag kom hem så har jag ägnat mig åt Softning. Vilket innebär slapp-i-soffaläge, medelst utan något för händerna.

Sen bjöd dagen på en eftermiddagslur, den spenderades med House, vilket var trevligt, speciellt med en tung hårig karl på magen. Menar alltså Homer, vår kattgubbe som just nu byter svid. Han vill möta våren lite mindre klädd precis som vi människor..


Just nu sitter jag uppe vid min laptop i mitt älskade syrum, bakom mig stånkar en stor hårig karl. Han svettas och stönar.

Han cyklar ett pass på motionscykeln, ifall nu någon hade fula syndiga tankar. Men se dom kan ni slå ifrån er, jag är förvisso gift, men är fullt och fast jungfru ändå. Så pilutta er asså. *stönar av ryggont ej av fys.pass*


Tänkte ju köra fys.pass själv idag. Ni som kör Friskis&Svettisstuket vet ju vad jag menar.

Nej, det gör ni inte!

För jag menar inget sånt pass. Igår körde jag dammsugningspasset a la nedervåningen, jag blev blöt i håret av ansträngningen. Jag gick ut hårt på detta pass, och sen ökade jag!

Jag tog badrummet också. Ja, ni hörde rätt.


Naken tog jag mig an detta utrymme. Vi bor i ett litet hus, 70 kvadrat, två våningar, snedtak, och liiiitet badrum. Eller badrum och badrum. Två gånger två meter, innehåller toastol (otippat va?) dusch och alltså inte badkar och kvalificerar sig därför inte som badrum, tvättställ (jo, det är sant!!) och en tvättpelare. Sen i mitten befinner sig en matta. Klart slut.

Så står man naken på knä mitt i badrummet så når man överallt. Först och främst så kan jag ju säga att jag var ensam vid tillfället, låst ytterdörr och allt. Hade Maken varit hemma skulle toadörren varit låst. Kan ej bjuda på sådana kommentarer som säkert skulle dugga tätt i sisådär nån månad *sucka*


Så jag städade i badrummet. Blev ännu svettigare. Efter detta stenhårda pass så ökade jag ännu mer och.... duschade efteråt.

Sen var jag färdig för soffan!

Egentligen hatar jag att duscha. Inte så att jag är en lortgris precis, gillar ju att vara ren och fräsch så själva rengörandet går ju an.

Ok. Min hud utsträckt skulle väl täcka vår fiskebåt ungefär, så det är mycket att rengöra, men det är ju inte det jag tänker på.

Jag når trots allt överallt, ännu så länge.

Jag tänker på efteråt. När duschen är avklarad. Renandet av min själs kroppsliga tempel känns skönt, ren och fräsch. Och nu kommer det. Håll i er..


Frossa. Fryser och huttrar, och fötterna fryser nästan fast på vårt kalla golv. Jag torkar mig frenetiskt, en sådan volumiös kropp kräver ett rejält torkande. Och när det är gjort så kommer håret. HÅRET *jäketijäk*


Jag har ganska långt hår. Många många strån. Men patetiskt tunna. Hatar att ha håret hängande och därför snurrar in det i en snodd jämt. Så själva torkningen tar lång tid, alltså inte jättelång tid så, men för lång tid när man står och huttrar.

Fick en schangdåbel fön av Maken i julas. Den blåser nästan håret av skallen, så det går fortare än förra som var gammal, sliten och luktade bränt, och som man fick små söta stötar av. Inte sådana stötar som får håret att resa sig och bli mer volymigt utan sådana stötar som får en att utbrista i svordomar och nästan tappa fönen *suckar lättad av minnet*


Så igår efter själva fys.passandet när jag kom ut från duschen, 75 %-fönad (orkade inte i mål s.a.s, lämnade WO) och håret i knut igen, så svimmade jag i soffan. Eller svimmade gjorde jag väl inte. Men jag kunde ha gjort det.


För att göra en lång historia ännu längre så är det pga gårdagen, och dagens första del som ger mig så jäkla ont i ryggen även om jag haft trevligt, så undviker jag dammsugarpasset idag.


Imorgon är en annan dag.


Och än mer märkligt, övermorgon är också en Annan dag. Mysko. Spoky.


Fridens!

Av Ulrika - 25 mars 2009 14:15


Idag fick jag en blogaward av Mockapocka. Jag blev jätteglad och stolt *med näsan i taknivå*


                          


I min tur vill jag ge en award till några bloggar som jag besöker dagligen, förutom Mockapocka , Agneta och Nilla (som just fått en award av samma person som jag och därför klarar sig utan en till för ett tag ;))

;)

Truddelutt

Snäckan-Fibrodagboken

Mofs


Kram på er och alla andra som också förtjänar awarder fast jag inte kan ge er dom för att jag inte hittat er ännu *nickar nöjd över innehållet i konstiga meningen*

Av Ulrika - 24 mars 2009 15:11


Se förra inlägget. Hur i hela fridens skull kan mittersta bilden hamna i kanten trots att jag innan instruerat mitt inlägg till att lägga den centrerad?? Och när jag sparar mitt inlägg så ligger den där den ska va. I MITTEN. Men vad tror ni händer när jag kollar bloggen i nytt fönster?

Jo, ni har rätt, ni ser alldeles rätt.

Jo, vänsterjusterad *sucka plågsamt*



Av Ulrika - 24 mars 2009 14:54


Här nedan visas Homer och Allis slöandes i soffan.

                            Homer och Allis


Hittade nyss några bilder på katterna som små. Alltså jag har ju sett dom förr, men sparat dom på nåt fiffigt ställe och nu efter datorhaveriet så går jag igenom mapparna som är sparade på en backuphårddisk..

                         

Homer här ovan. Busig och skygg.


Nedan är Allis, söt som en karamell.

                        


En kul grej med Allis är när jag hade besök av en kompis och dennas lilla dotter, så satt vi i soffan och pratade när flickan försiktigt kallade på uppmärksamhet och frågade mig...

-Vet du vad jag tänker på när jag ser katten?

-Nej, svarade jag

-Jo, jag blir så himla fikasugen säger hon sen. Allis har nämligen många färger i sig, bl.a nougat/karamell(tänk glassfärgen)liknande färger, och när hon sa detta så pekade hon på Allis ena framtass och på fläcken på hennes nos..

Tja, det var en fin pik men jag fattade direkt och langade fram lite fika åt oss ;)


Pssst. Hur märkligt datorer fungerar. Skriver med vanlig vänstermarginal, sen sätter jag in bilder som jag vill ska vara centrerade. Men sen texten som följer under sista bilden blir också centrerad, trots att jag påpekar detta för datorn genom att banka på tangentbordet och samtidigt dra lite eder för att lätta på det inre trycket.

Någon som vet?

Bara en undran.

Detta ser ju ut som om jag skrivit en vacker dikt.

Fast det är bara vanlig text.

Jäkla skit.

Fattar inte ett smack.

Får väl avsluta med en liten spontan dikt då så det ser riktigt ut pga centreringseländet!


Fast våren är här så är det kallt kallt.

Fast förra våren, jag minns snön den smallt smallt.

Idag så smälter dock inte en flinga.

Jag tror jag ifrån datorn ska springa.

Men vem skall då skriva på bloggen?

Kanske någon kvarleva från proggen?


;)







Av Ulrika - 24 mars 2009 09:35


Nu trodde ni nåt annat när ni såg rubriken va? ;)


Vi sov som nedsövda heeela natten. Vilken lycka! Maken sover nästan ännu ;)


Nackdelen är ju att ryggen är så j-a ond, när man legat stilla hela natten. Nåja, det ger sig väl framemot dagen.


Igår hade jag ju planeringsdag. Med mig själv alltså.

Planerade hur närmaste veckorna ska vara, jag tänkte sy färdigt löparen till köket, den med japanska tyger i brunt och beige. Sen tänkte jag fixa en keps till Maken, han tjatar så och vill ha den till påsk, så den tänkte jag göra klar. Kruxet är att jag måste stygnsätta den från början igen, det blev inte bra sist.


Sen har jag en liten städplanering. Som frisk höst och vårstädade jag som en tok. Var präglad sen barnsben att så ska man göra. Vädrade linneskåpet t.ex Hur himla sjukt. Vädra rena sängkläder!?!


Nu sker det aldrig någon höst och vårstädning. Lite tråkigt för jag har aldrig känslan av att ha riktigt rent överallt.

Men.

Jag orkar ju inte. Så nu är ju min städning på röjnivå. Ta det värsta och blunda för resten.


Men tänkte ta lite mer i vår, Maken ska ju och fiska så jag har mycket tid att fokusera på diverse problemområden.

Så igår gick jag igenom huset och skrev upp de ställen som kräver specialåtgärder, känner mig som värsta städpatrullen.


Jag har inte tagit upp allt som behövs, utan prioriterat. Som sjuk så brukar jag tappa all ork om jag tar i för mycket. Det blir liksom oöverskådligt och då pallar jag inte.

Jag har inte planerat in dag för dag, nej jag är inte galen ;) utan lite mer "småprojekt", ett skåp här och en låda där istället för syrummet.


Så långt har jag kommit. Känner mig tillfreds med det. Nu ska jag ta morgonens andra tekopp och sen sätta fart!

Usch Sätta Fart är ett hemskt uttryck. Nåt mamma och pappa använde för att få igång den söliga och drömmande lilla Ulrika när hon var barn.. *himlar med ögonen*


Nej, en tekopp och sen börjar Dagen!

;) känns bättre så!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se