Alla inlägg under februari 2009

Av Ulrika - 3 februari 2009 15:43


Vaknade imorse efter ett underbart snooze i soffan. Kände mig faktiskt ganska utvilad, och det är ju inte så ofta det sker minsann.


Det höll dock inte så länge. När klockan var 13 så var jag så himla trött igen att jag hamnade i soffan igen. Kände mig dessutom lite yr och illamående pga medicinen så ett litet ligg (inte ett sånt ligg menar jag, va fula tankar ni har! ;)) i soffan gjorde susen.

Yrseln försvann men vad som då sen kom var ju tröttheten. Bums somnade jag där jag halvlåg över några kuddar. Maken hade åkt en sväng till Svågern så jag var ensam och därför kunde jag inte hålla mig vaken ;)


Nåja, slumrade bara en stund, så steg jag upp och plockade ur diskmaskinen, hämtade in mat från frysen ute för att stoppa in i vår nya underbara frys inne...


Och nu längtar jag till sängs igen. Men nu är det nära. Snart är middagsvilet här!

Upp i sängen, med en film eller bok, kolsvart omkring mig och så förhoppningsvis lite dås. Det är iaf skönt med absolut stillhet.


Jäklar vad jag är less på denna trötthet! Ni med FM (fibromyalgi) vet vad jag pratar om. Hittade ett kompendium på nätet som några sjuksköterskor skrivit i ämnet. Rätt skönt att läsa. Inget flum utan rakt av vad FM och dess symtom är och vad de beror på. Jag kände mig Sedd liksom. Inte som någon flumdiagnos man sätter på trötta kärringar med lite ont här och var. Lata kärringar, med enkel kärringvärk.


Åter till kompendiet jag hittade. Där stod då att denna trötthet (fatique) upplevs som onormal och som inte går att vila bort. Brist på ny energi alltså. Så känner jag!! Som att se sig i spegeln. Inte något upplyftande men dock för mig sant.

Fast jag upplever en viss förbättring när jag vilar. Jag undviker dock stora och lååånga gråtattacker pga tröttheten, vilket Maken uppskattar ;)


Ni som är intresserade kan hitta skriften här...

http://www.fibromyalgi.se/nav34443_4C70D6BFE70344DA9A51A64082EFE34C


Nåja, nu väntar jag på att Maken ska komma hem, då ska vi/han träna lite och sen ska jag vila. Om jag tränar så gör jag, annars så syr jag medans han tränar. Och det är ju aktivitet det med!


Annars är jag så attans låg i min aktivitet just nu, orkar inget. Har så mycket jag vill och bör sy, och det är ju roligt, vanligtvis iaf.

Men nu finns ingen energi till sådant, energin räcker knappt till det vardagliga, så dammråttorna frodas! ;) men dom bjuder jag på.


Igår kväll skulle vi baka biscotti.

Vad fina och perfekta dom blev då!

Inte!

Jäkla skitbiscotti blev det.

Förra gången flöt dom ut som pizzor, och blev inte stenhårda som det var tänkt.

Nu blev dom tjocka, flöt inte ut alls, och stenhårda. Bättre lycka nästa gång!


Avslutar denna roman med en liten historia från sajten Skrattnet, vilket nog dom flesta nog har besökt någon gång i sitt internetliv..


Detta är en historia utan poäng!


Fem bullar promenerade längs Långholmen. Den ena sa:
"Titta, en flygande ko!"
"Var?"
"Där!"
"Jaha."


Här kommer en till....


Två tegelstenar var ute och flög. Då flög den ena lite snabbare än den andra.
- Vad fort du flyger.
- Ja.


Ni ser, ingen poäng alls, men ack så otroligt roliga ändå. Ni inser nivån på min humor va?

Eller nivå och nivå, jag tyckte dom var roliga iaf.

Och det räcker för mig.

Sen så får andra tycka sitt.

Och det gör dom väl?

Fast det skiter jag i!

Gud va less jag är nu på min monolog!

Så sluta då!

Ok!

;)

ANNONS
Av Ulrika - 2 februari 2009 18:46


.....hos oss snackar vi om att det är ett himla skitgöra, att tapetsera.

Fast himla snyggt blir det.


Men vad hände idag?

Jo, jag hjälpte Maken vid tapetseringen genom att klippa till de bitar han begärde.

Jag stapplade runt och gjorde lite ditt men främst lite datt. Klippte en våd här, räckte en trasa där, bar undan lite skräp, letade verktyg, ja ni fattar va?


Då önskade Maken kaffe, jag letade som en tok efter kaffepulvret, som alltid behöver fyllas på när man minst vill, jag letade i alla kassar med torrvaror vi har stående i vardagsrummet, under tiden önskade maken en våd dessutom, jag hittade inte pulvret så jag tog bryggkaffe och satte igång perkulatorn...


-Var det 1,58? frågade Jag rart

-Mmm svarade Maken

Jag stapplade till köksbordet och rullade ut tapet från rullen, jag stirrade blint och undrande omkring mig, eftersom jag hamnat i ett slags vacuum (!?)

-Är det exakt 1,58 eller kan jag hofta lite (hofta betyder att ta på en höft, ungefär, ca...höfta till ni vet)                 -köksbordet är ju 1,50, så tar jag bara lite extra fortsatte jag lite för mig själv.

-Jåå svarade Maken sittandes på golvet, med lite vild och stressad blick eftersom limmet torkade..

Jag klipper av våden och räcker den åt Maken...

Då inser jag lite lätt chockad att det är någonting som inte riktigt stämmer...

-Var det verkligen 1,58 frågade jag igen.

-Vad i helvete säger du, skriker Maken uppbragt, det var ju 2,58 jag sa...


Jävlar i helvete! var väl det vackraste som sades efter denna lilla fadäs från min sida.

Fast var det verkligen mitt fel?

Så himla klart inte.

Jag frågade ju flera gånger.

Och Maken såg ju att jag inte var med i leken eftersom jag irrade runt och letade kaffejävlapulvret..

Alltså helt och hållet hans fel!!!

Nog pratat om detta.


Lite irriterande var det dock, vi har nämligen nu slut tapet eftersom det var en otroligt positiv beräkning som gjorde att vi beställde för litet. Så vi får tapeten på onsdag och då först kan vi fortsätta.

Hade det nu inte olyckats så illa så hade vi haft att tapetsera bakom kylen och frysen idag, och på så sätt kunnat sätta upp alla skåp när dom kommer på onsdag morgon..

Sånt är livet! säger jag bara. Livet är fullt av märkliga motgångar... inte sant? ;)





ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se