Alla inlägg under januari 2009

Av Ulrika - 16 januari 2009 13:24


Det vete Fan att man måste vara frisk för att orka vara sjuk!


Fick ny läkare idag. Shit, shit, shit! En stor besvikelse! Hade hoppats på en läkare som Lyssnar, men mja, det är väl inte ordet jag tänker på just nu.


Säkert en himla duktig en, har bara hört gott läkaren ifråga, men nu sitter jag bara som i ett vacuum och undrar hur man ska vara beskaffad för att orka hantera sådana situationer. Vara likadan själv?


Jag kände det som om jag satt i förhör. Varför har ditten inte gjorts??? Varför har du inte provat detta? Varför har du fått utskrivet så mycket tabletter?? Osv osv... Det är inte bra att äta så många tabletter som du gör. Herregud åtta om dan!


Jag tycker inte åtta är mycket, jag är så van efter så himla mååånga år att jag inte bryr mig. Jag vill reducera min smärta och värk så gott det går, så får jag leva efter det. Om det innebär att jag får ta tabletter fyra gånger per dag så får det vara så. Jag tycker det är lite med tanke på att jag har ont 24 timmar per dygn.. Jag skiter i om jag blir beroende, (borde jag förresten inte ha blivit det redan för 10-15 år sen isåfall..?) jag vill ha så lite ont som möjligt, det är otroligt nog enda anledning till att jag vräker i mig Tiparol fyra gånger per dygn... *säger hon sarkastiskt*


Och det är klart, varför äta om man inte blir smärtfri? Jo, för att man åtminstone får mindre ont förstås, inte äter jag för att dom är goda precis. Jag blir ingen lattjo pryl när jag äter dom, jag blir inte hög, jag blir inte lycklig, jag får bara lite lättare att leva med min smärta och kan genom det leva lite mer aktivt..


Ok, om det är så att smärtan ökar med medicineringen så borde väl behandlande läkare ifrågasättas när dom skriver ut medicin till mig hela tiden. Jag vill bara ha ett alternativ. Att sluta är ju inget alternativ, då får jag inget liv alls..

Det jag saknade är en seriös diskussion, vad kan man göra för att underlätta för mig?

Inte hundra ifrågasättanden. Varför har inte det gjorts? varför har inte blodtrycket kollats, människa du har ju 170 !!?  fel instans för denna fråga känns det som.


Nåja, vi får väl se vart detta leder, nu ska hela jag kollas från topp till tå, vi får vänta och se. Maken får följa med nästa gång, som moraliskt stöd.

Kanske ger detta mig mycket, annars får jag se på andra alternativ.

Gillar bara inte när en läkare får mig att känna mig som en lat och smärtälskande människa som gillar att ligga inaktiv på soffan hela dagarna och vårda min lathet och knapra tabletter som godis...


Som sagt-vi får se! Jag ska då inte slänga in handduken ännu. Har tagit tillbaka min beställning på gravsten, jag kämpar vidare mot överheten...;)

Apropå ingenting...Hittade denna bild på nätet....



                  Begagnad Gravsten

ANNONS
Av Ulrika - 14 januari 2009 15:04


---alltså på min blogg. UlrikaSyr. Va fan är det? Jo, jag älskar att sy, jag syr i lappteknik då jag någon gång får nåt gjort, övrig sömnad göre sig icke besvär *gör korstecknet*


Jo, mitt liv handlar till stor del om quiltning, olika tekniker, vad man kan sy, vad jag vill sy, vad jag MÅSTE sy, vad jag önskar att jag skulle kunna sy, tänk om man hade orken att sy ett tjusigt lapptäcke till dubbelsängen, suck..

osv osv...


Min ork är ju begränsad. Det är egentligen det värsta. Smärtorna är ju jobbiga såklart, värken likaså, visst skulle det sitta skönt med en helt värkfri dag, eller endag då jag fick mycket gjort utan att straffas för det dagarna efter..


Men orken! Jag är så avundsjuk på dom som orkar hålla igång. Visst, innan jag blev sjuk så var jag likadan så jag vet ju hur det är, och jag förstår att nu när jag är 41 fyllda så skulle jag väl inte ha den ork jag hade när jag var 20, men jag pratar om vanlig normal svenssonork.


Att kunna göra lite "rejäl nytta" hemmavid (sådant som jag får lägga på hyllan för jag orkar inte, enbart måstena som finns för att hålla skeppet flytande) och sen göra lite extra utanför det (som t.ex städa ur ett skåp, motionera lite, baka, besöka någon, städa kylskåpet, ni fattar..) och ändå kunna sätta sig i soffan på kvällen och se en film utan att grina av smärta..


Nå, det gäller helt enkelt att hushålla med orken. Det gäller att vänja sig vid att kroppen är som en 80-årings, fibromyalgi för mig betyder konstant trötthet, extremt trycköm (ajaj tassarna gör så ont när katterna vill ligga på mig t.ex), koncentrationsproblem, dåligt närminne, värk och elände...


Då gäller det att tänka positivt. *sa hon med ett klämkäckt smil*

- Det är aldrig för sent att ge upp!

- Det kunde vara värre!

- Ont ska med ont fördrivas!

Ja, ni ser, olika sätt att se på saken.


Nej, skämt åsido. Vad det handlar om är ju att ställa ner kraven på sig själv. Strunta i att golven är skitiga, de förmodade vägglössens snart uppkommna boningar, dammråttornas storlek växer och är snart uppe i dammbisamråttor, inte lite skit i hörnen utan drivor, inte sju sorters kakor (inte ens en biscotti, eller ett torrt mariekex) utan njuta av dagen.


Igår var jag på träff inför vår quiltföreningsträffar, kul. Igår fick vi besök av T o S, kul. Igår spelade jag och Maken kort halva natten, kul, jäkla god tjälknöl till middag, gott, bra bok att läsa under middagsvilet, skönt.... sånt ska man räkna! Inte blanka ytor och massor i frysen, utan sånt som faktiskt räknas.

Varför sakna det man inte har/hade utan glädjas åt det man faktiskt har.

Lätt att säga men svårt som rättesnöre.

Absolut inte läge för nyårslöfte men väl en förhoppning..

ANNONS
Av Ulrika - 11 januari 2009 13:32


...Börjar med att be om ursäkt. Maken hörde på radion häromdagen att det inte var kornas fisar som var den stooora miljöboven utan raparna!

Så nu behövs det väl inte läggas ner miljarder på forskning om hur man får kornas flatulensantal att minska, vitlök etc.. nu behövs det något Samarinliknande för raparna istället. Sen har ju korna svårt att lära sig sådana saker, först ska tabletterna lösas upp i vatten för att sedan brusa ner för strupen, och kor som ju inte ens kan öppna förpackningen !.

Men då kan vi kanske lägga forskningspengar på detta mysterium istället! (munter ironi men med en illvillig blick ;))


Jag är flitig nu! Hoppas på spridda applåder.. jag håller på med bokföringen och konterar för fulla muggar. Imorgon kommer vår revisor för att hjälpa mig att räta ut frågetecken som det så vackert och illustrativt heter.. så då var jag tvungen att kanalisera all upptänkbar energi på detta faktum och fick således lov att strunta i resten.


Igår fick jag ett ryck av uppåttjack, åtminstone mental energi och röjde hemma lite. Maken for iväg ett par timmar och jag fick tid till sådant. Annars har jag en tendens att bli förbannat irriterad när jag svettas över städning och han slipper undan. När han kom hem så var städningen över, jag hade bara en liten rest av dåligt humör. Jäkla irriterande när man måste röja, ryggen gör ont, bära dammsugare upp och ner, man börjar svettas, man kommer hips vips på att mitt i allt byta i sängen... fick ont och blev helt utmattad så resten av dagen ägnades åt vila och upphämtning av krafter.


Så i förrgår och idag har jag bokfört, är snart klar och det känns superskönt.


När jag är färdig med dessa åtaganden så kan jag försöka kanalisera in min energi på roligare saker, eller så väntar jag bara en liten stund så går den ide´n över.. *ler i mjugg*

fast vafan är mjugg?


Nej, nu väntar en tekopp på mig, skall avnjutas i soffan där jag ska mysa och gotta mig åt att jag är så jäkla präktig att jag för en gångs skull är färdig i tid ;)

Kanske värt en Fabric Shack beställning? alltså för er som inte är så bevandrade i quiltträsket så är det en tygaffär med vettiga priser, fast den är over there så är det snabb och billig leverans..

Inte för att jag lider av tygbrist precis, men bara oron över att det in faktum kan bli en tygkris nu i finanskrisen gör mig enormt villig att motverka faran ;)


Har dessutom beställt ett spel. Bet your Brain hette det. Lät kul och ska bli intressant att spela. Köpte dessutom tre kortlekar häromdan. Vet att vi har flera ute på stugan, men det är ju där.

Så nu ska här spelas. Två kortlekar som är likadana för tvåkortlekaskortspel (puh) och en som alltid är i skick för vanligt spel..

Så nu är vi snart redo för spelträffar med vännerna! *blink blink*

Av Ulrika - 7 januari 2009 09:45


Lite skönt är det ju att helgerna är över, roligt när dom kommer men skönt när dom har passerat. Särskilt kanske när man som jag är sjukpensionär, jobbar man så är det ju underbart för varje ledig dag man får. Nu när Maken dessutom är egen och hemmavid hela tiden så får vi jobba på att ha en normal dygnsrytm. Lätt att det blir sena kvällar och söliga morgnar (dvs lata och sega). Men som jag tidigare berättat så är det snooze endast helger, annars är det vanliga vardagar, komma igång i vettig tid, för den skull behöver man ju inte stiga upp kl.5 men ändå relativt vettigt, och komma i säng även det i vettig tid.


Var ju på Kalas igår, mycket trevligt, ingen tårta för mig och Maken dock, tjockisarna, men väl en biscotti som smakade mums. Och kors i taket, det räckte, även om jag satt och sneglade på kakor och diverse annat mums så tog jag inget. Starkt jobbat va? Vi åkte hem och cyklade så var motionen gjord, sen vilade jag och vips så var det kväller igen..


Jag har ju haft gott om tid att planera vårens quiltkurs, hela julen. Men som av en händelse så har jag inte gjort det ändå så nu börjar jag känna pressen ;)

Visst har jag tänkt och planerat endel men inget ordentligt förberett, och nu är det hips vips bara en vecka kvar. Jag sitter dessutom i programkommiten i quiltföreningen och ska tillsammans med två till visserligen filura ut lite kul för våren....


Nu är det som sagt grå vardagar som gäller, så till verket. Ska bara fixa klart i köket, vi har oljat in bänkskivorna så nu ska lite grejs ställas tillbaka, golvet torkas och sen ska jag lägga in dom vanliga mattorna. Golven har legat tomma sen jag städade ut julen och katterna har ju inget att lägga omkull sig på ;).

Allis springer benen av sig i jakt på någon matta att lägga sig platt på rygg på, sen ska vi då uttala dom magiska orden.. - har du lagt ikull dig?? och sen klia henne på magen..

Om och om igen.. dom är roliga kattdjuren.

Homer lägger också omkull sig men han har inte ro att ligga kvar tills man kommit fram... men grejen har han härmat från idolen Allis.

Att lägga ikull sig är också himla kul utomhus. I sanden på stugan är ju underbart.... Se bara här.....

         

                                  Allis i sanden



Av Ulrika - 6 januari 2009 10:30


... för att vi bantar alltså. Och vi har av säkra källor hört om den fantastiska kaloribomb som tillverkats av dom som bebor det kalasiska huset. Det ska visst vara en tårta som endast består av grädde och socker.... lite dräggel droppade visst ;)


Fast maken har tappat nästan 4 kilo och jag drygt 1½ på lite drygt en vecka så det sporrar oss att fortsätta på den inslagna vägen.


Sen cyklar vi, på motionscykeln alltså, ute är det ju lite väl halt, eftersom min jäkla hälsporre sätter P för Promenaderna ute på isen. Något annat som också sätter P för ispromenaderna är ju just isen, det är just nu så himla halt därute, skulle sitta fint med lite blötsnö på det hela som sen packas av skotrar, då är det finfint att vandra på.

Fast en sak till som sätter P (när ni  hör alla p´n så är ni säkert impade över att cyklingen faktiskt sker kontinuerligt?!) är ju att Maken ännu inte har fixat en slags förhöjning av styret på sparken. Eftersom jag faktiskt har vissa problem med att gå (även där det är barmark) så skulle det underlätta med en liten rullator därute, och när jag dessutom är så lång så förvärrar det bara eländet att vandra omkring böjd över en spark, visserligen en vuxenspark men verkar vara för småväxta.


Jag kan gå förstås, men utan stavar så kan jag bara gå 100 m innan mina diskbråcksdrabbade nerver i benen gör det omöjligt, jag haltar värre än haltepinken och får extra ont. Med stavar så får jag lite stöd samt får en bättre gångstil.


Ja, vet att töntfaktorn har mattats lite med åren, och frågan är om töntfaktorn försvinner när jag kommer haltandes med en spark med ett fastnajjat cykelstyre högst upp? ;) fast en sak som tycks ha kommit med åren är att jag föga bryr mig längre. Det är en härlig känsla, jag kan gå på stan och göra något ärende med skoterkläder på, gå omake-upad var som helst, även om jag oftast sätter på mig lite ögon och bryn innan jag går ut. För min egen skull alltså, jag skiter i andra.. Skönt att ha kommit så långt faktiskt.


Men nu ska jag halta till soffan (min häl tar ihjäl mig snart) och ta mig en kopp te till, sen kanske jag kommer igång på riktigt?


Jag har dock röjt köksbänken helt tom, och torkat den ordentligt. Maken ska olja in den och vard.rumsbordet idag, så lite har jag ändå gjort idag... hehe... så jag får vara nöjd med det lilla. Nu ska jag vila mig iform för gofikat hos kalasägarna..;)

Av Ulrika - 3 januari 2009 15:49


Ibland blir jag så himla less på att vara trött. Jämt. Jämt. Otroligt att jag som är 41 år (inte 81) går omkring dag ut och dag in och längtar tills jag får gå och sova. Jag stiger upp på morgonen, känner mig halvpigg till lunch, då är energin slut, då längtar jag bara till min eftermiddagslur. Jo, ni hörde rätt. Jag sover/vilar middag varje dag, som ett litet barn eller en mycket mycket gammal människa. Men Gu, så skönt det är, jag lägger mig och läser en stund, ser en bit av en film kanske, och har jag tur så sover jag en stund, kanske en halvtimme på slutet....

På så sätt så tar jag mig igenom kvällen utan att snarka och dräggla på soffkudden kl. 20.00


Nu när maken är egen och inte fabrikens anställd så har vi och jag fått lite andra vanor. Förr så gick jag upp samtidigt med honom, strax baki fem alltså, sen han farit så tog jag mig dagens första tekopp, och sen softade jag ett par timmar innan jag gjorde ett ryck ;)

Då röjde jag lite i kök och lite varstans, sen så tog jag det lugnt, eller sydde, såg en film etc.. tills han kom hem igen.


Nu har jag en mer aktiv dag på något sätt, jag är åtminstone mer aktiv i hjärnan.

Jag känner mig lat när jag inte gör något, speciellt om maken är aktiv. Jag vet att jag inte behöver prestera så mycket men ändå... ibland har jag ju en sämre dag och då orkar jag knappt något, då räcker det att vara social med maken och fixa det mest nödvändiga...

Konstigt va, att känna sig lat och få dåligt samvete är nog en typisk kvinnligt företeelse, nog för att maken ibland känner sig lat när han inte syr sina nät i våldsam takt men... jag känner en annan sorts lathet..


Men iaf så har jag nu städat bort julen, trots lathetskänslor i dagarna två så har jag under den tiden ändå, tvättat, matat diskmaskinen, städat undan julen, cyklat motionspass på träningscykeln, handlat, sytt några sömmar, så helt sysslolös har jag inte legat.

Men jag önskar att energin räckte till mer än ovanstående. Jag skulle vilja sy en hel dag, hinna mycket, känna mig nöjd över mina prestationer istället för att bara vara trött...


Nu har jag skrivit av mig lite så jag kan sluta gnälla och pallra mig upp i sängkammarn, med en god bok och en alt. två mysiga katter i närheten... sen drar jag ner min sovluva, som är en svart fleecemössa som jag använder som mörkläggningsgardin. Har underlättat min mentala vila oerhört, stänger ute mycket intryck.. fiffigt va?

Av Ulrika - 2 januari 2009 11:08

Ja, då har vi 2009 nu. Hur ska det året te sig?


Jag har slutat ge nyårslöften för många många år sen, jag höll aldrig ett enda av dom. Skulle alltid gå ner i vikt, bli mer hälsosam, motionera mer... det höll ju förstås ett par veckor men jag antar att ett nyårslöfte ska hålla längre än så? Kanske hela året? Bara en tanke.


Men så kom jag på att jag kan ju ge ett nyårslöfte som är lätt att hålla, så att jag kommer in på banan igen så att säga.. Så håll i er nu...

- Jag lovar att detta år 2009 ska jag inte bli vare sig vegan eller miljötaliban!!

Kanske är det rätt att nämna att jag aldrig ens har snuddat vid tanken eller ens varit i närheten av en riskzon, men iaf.


Miljötaliban (är ett dåligt ord, jag vet) men är för er som inte fattar vad jag menar, en person som tar varje litet argument för någon som helst form av miljötänkande ett par steg längre.

Jag tycker att vi alla kan dra vårt strå till stacken och minska eländet så gott vi kan, givetvis ska vi göra så men också önskar jag att miljötänkandet blir mer enkelt men också mer konstruktivt. Försöka minska utsläpp där det går men även att hjälpa andra länder att minska sina utsläpp.


Däremot när den seriösa miljödebatten tar upp älgars och kors fisar då tycker jag hela grejen blir löjlig.

Jag är väldigt trött på hela koldioxiddebatten, petitesser har helt tagit över för den stora poängen...

Varför inte välja ut ett antal mål som alla gemensamt försöker uppnå? Nu kan man inte öppna en tidning utan att få dåligt samvete för ditten och datten.

-Ojoj, nu dricker vi för mycket mjölk så nu måste vi uppfinna ett medel som neutraliserar kornas fisar,

-ojoj, nu skiter älgarna för mycket så dyngan ångas upp i atmosfären.

-Släck ljusen i stakarna för tusan, ni bränner ju upp flera öre varje natt! På ett år skulle jag spara flera ören om jag släckte granen, men se icke... för mig är julen att mötas av tänd julgran när jag stiger upp... mys.. sen så ska granen ut idag och därför står den inte lysande alltför länge, knappast till påska utan bara till nyår för nu är jag less! Och vi har bytt till en slinga som knappt drar ström alls..

-Sen ska man ha dåligt samvete för att man inte vare sig har råd eller väljer att köpa en miljöbil. Det duger inte om man köper en ny bil dom drar betydligt mindre än den förra, eller att den är mer miljövänlig motormässigt sett.. nej, man värnar inte det minsta om miljön om man inte kör miljöbil, eller slutar köra någonstans åtminstone, endast till akuten vid svåra sjukdomsfall eller helst dödsfall.. som att man okynneskör för att vara jävlig..


Jag fortsätter att köra bilen till återvinningsstationerna med mina glasflaskor och batterier, men se diska ur mjölk och filpaket kommer jag inte att göra. Så är det bara. Nu går det inte så många sådana paket i vårt hushåll men iaf. Då får jag ju ta bilen ännu oftare för att åka med dessa paket, diska med diskmedel och låta vattnet rinna...


Men alla miljöargument regnar över oss så till den milda grad att många börjar tröttna.

Hur ska man kunna hålla reda på allt?

Hur ska man kunna veta vad som är bäst när många artiklar och sk fakta motsäger varandra?

Hur ska man kunna plocka ut essensen ur en lååååång harang om hur man som god medborgare bör agera?

Men för att underlätta ovanstående lååånga harang lägger jag in en symbolbild, vi har nämligen blivit medlemmar i Närfiskat, vilket visar att vi värnar om ett miljögott sätt att fiska på, korta transporter och god kvalite´..


                                       Närfiskat logga.


Nog om det djupa i livet.. ;)


Nyårsaftonen spenderades hos bästa vännerna. Vi spelade spel, åt gott och hade trevligt. Helst skulle jag ju vilja meddela att jag spelade skiten ur mina motspelare men så är det ju inte, ej heller att jag av ideologiska skäl lade mig platt för andras välbefinnande.

Sanningen är att jag förlorade grovt i Plump två gånger, fast kul var det. När och Fjärran var jag inte lika usel som jag trodde jag skulle vara, även om det fattas en hel del till tiotusenkronorsfrågan i något ämne...


Måste också meddela dig Susanne, jo, du hade rätt! Chicago spelas som du sa och inte som vi trodde. Har ingen aning om vilket spel jag syftar på men Chicago var det tydligen inte! ;)


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se